Like this:

När jag läste min jobb-mail idag vid nio-tiden infann sig en ganska overklig känsla. Det kan inte vara sant, det måste gälla någon annan?
Det är nämligen (tydligen) så att jag på måndag börjar på en visstidsanställning i Borås, till augusti. Detta eftersom jag i juli har arbetat så länge på Länsstyrelsen, sammanlagt, att min tjänst kommer övergå i en tillsvidare anställning. En TILLSVIDARE anställning, det är alltså ett jobb, en fast tjänst! Jag har fått ett riktigt jobb, där jag kommer få vara kvar! Så länge budgeten tillåter, det finns jobb bla bla bla, men det är ett fast jobb! Det känns fortfarande helt otroligt, trots att jag nu till och med skrivit ner det, men så är det iaf enligt min blivande gruppchef. Ihh!! Snacka otroligt! Nu kan jag verkligen ta tag i livet!

Så, what to do? Jag har en bil (där lånet är avbetalt i januari), vi har ett hus, jag har doggarna, jag har Markus. De stora grejerna är redan på plats.
Nu är det alltså mindre saker kvar, vi kan tänka framåt, längre än ett år framåt, till och med! Det är liksom för stort för mig, jag kan inte greppa det. Det är ju helt fantastiskt! Vilken känsla alltså! Som pricken över i är det ju det jag vill jobba med! Förhoppningsvis trivs jag lika bra som jag tror att jag kommer göra med, men det är småsaker i sammanhanget. Shit vad roligt.
Med tanke på sammanhängandet i denna text kan ni nog greppa hur lycklig jag är just nu, ursäkta svammlet och att det inte finns någon röd tråd, jag är helt överväldigad.

Hur firar man detta, tro?