Like this:

Då så har vi varit på åland och tävlat i helgen. Andra gången Perrin tävlar på finsk mark på mindre än ett halvår. Häftigt!

Resultaten har inte varit kanon, vi har ett bra lopp i mål med fem fel och ett mindre bra med lite fler fel, plus två disk. Men Perrin har gått bra, han har jobbat på fint och det loppet i mål med fem fel samt hopploppet (där han tyvärr gick ur slalom, vilket händer otroligt sällan) kändes han väldigt härlig att köra. Samarbetsvillig och glad. Kf har varit sådär, ffa gungan har varit dålig, men jag ska se om jag kan träna den lite mer genom att göra vår gunga hemma riktigt trög och långsam. Det borde ju vara ett bra sätt att få staffen att förstå att det bara är att vänta.

Reflektionen annars är väl att Perrin faktiskt börjar bli gammal. Jag tror inte han håller för den internationella konkurrensen längre, och det känns bara skönt att vi inte kommer vara med på uttagningarna i år. vi kommer tävla som vanligt hemma i Sverige, men Perrin är som han är. Ojämn och osäker, det är bara att göra det bästa av det som det är. Han är en fantastisk hund och jag ska njuta av att få tävla med honom, utan krav på prestation. Vi ska ha roligt oavsett resultat, leder det till något resultatmässigt är det bara grädde på moset.

För på finsk mark kan man verkligen se hur väl hunden håller utomlands, vilka duktiga medium (och large) hundar dom har! Kooikrar, kromfohrländer, vattenhundar – knappt någon av de raser som är vanliga hos oss. Ingen pyrre, en pumi, väldigt få sheltie. Väldigt skoj att se, och fort går det, oavsett ras! I small var det en duktig staffe med i trean, en liten röd tik som knep åtminstone en topp 5 placering! Skoj, skoj!

Enligt rapporter hemifrån går det bra med Faile. Hon har inte bandage på tassarna längre, utan enbart fasttejpade strumpor och Markus tycker det ser ut som att det läker bra. Fluran är pigg och glad iaf, vilket känns skönt att höra.