Like this:

Jag har aldrig haft ont av sår och blod tidigare, men både i höstas när Perrin bet av mig nageln och nu idag har jag i princip svimmat. Först mår jag så jädra illa så det känns som att allt som finns i magen bara ska komma upp och sedan känner jag hur blodet forsar från huvudet och det blir helt svart och snurrigt. Nu har jag lyckats stoppa det där båda gångerna, eftersom jag satt mig ner med huvudet framåtlutat, men det har varit nära ett riktigt platt fall. Så väldigt obehagligt. Det är inte heller speciellt bra som start på dagen, det brukar bli ganska dåliga dagar efter en start med en nära-svimings-upplevelse. Så även idag. Ont, ont, ont mitt emellan ögonen och en bit in i hjärnan. Dessutom har jag ju då ett pulserande sår på knät, som jag måste ta bort bandage ifrån, kolla över, tvätta och lägga om, innan jag får sova ikväll. Med mitt tunga huvud. 

Men roligare saker finns ju så klart! Till exempel mitt jobb! Jag trivs otroligt bra, även om jag inte alltid känner mig tillräckligt kvalificerad, jag skulle vilja vara både polis, jurist, humanetolog, psykolog, veterinär och djurskyddsexpert, då hade jag nog känt mig lite mer kvalificerad… Men jag älskar spänningen som finns närvarande hela tiden, nyfikenheten, viljan att hjälpa och göra något bra, något som märks! Ett härligt jobb är vad jag har! Och fantastiskt trevliga arbetskamrater! Jag har lärt mig massor på de här veckorna, och det som kändes i det närmaste omöjligt att lära sig för ett par dagar sedan känns nu inte alls speciellt svårt, även om jag så klart fortfarande behöver hjälp för att få allt rätt. Men its getting there! 

Failes tillfrisknande har äntligen börjat accelerar lite. Hon går nu utan strumpor på inomhus och båda klorna (eller det som tidigare var klor) ser riktigt fint ut. Jag ska inhandla ett nagellack på mammas beordran och måla lite snyggt på pulporna så de blir lite tåligare. Sen är det bara att vänta, vänta, vänta.  Faile är iaf duktiga, inget pysslande med fötterna även om hon så klart har krage när vi inte är hemma, och inga problem att gå i de stora skorna. Fast hon är en liten galoppör på promenaderna, och taktar på stället. Hon vill ju få springa ju!

För att få lite liv och rörelse här hemma har tanten flyttat hem igen! Inga som helst problem och sååå skönt att ha henne hemma igen! Just nu är staffarna inne på dagarna, pga Faile, och Markus mamma är här och släpper ut de två gånger per dag, vilket så klart passar tant-Ida alldeles perfekt. Mys att ha henne hemma igen!