Febrig ettåring

Efter en mycket knölig gnällig natt igår visade det sig idag på dagen att Kasper blivit sjuk. Vid lunch hade han iofs bara sovit litegrann men han var rödmosig i ansiktet och såg väldigt trött ut i ögonen. Dessutom kändes han lite varm så jag tog tempen på honom, strax över 39 grader. Så det var bara att ställa in ettårs-besöket till BVC, plocka fram alvedonen och sätta sig bekvämt i soffan. Sen dess har han sovit i flera omgångar, ganska länge. Han har ätit lite turkisk yoghurt men inte varit sugen på annat. Och så har han ammat. Tack för amningen när bebis är sjuk, då vet jag att han får i sig både vätska och näring! Nu halvsitter jag i sängen med ett litet värmeelement, som äntligen somnat om igen, på magen. Tur att Markus bara jobbar halvdag imorgon så jag kanske kan smita till mig lite sovtid imorgon eftermiddag. 

Träning och snart ett helt år med Kasper!

Jag är verkligen inne i ett flow av att vilja träna just nu. Det känns som om jag faktiskt skulle kunna jogga varje promenad, bara för att. Men det gör jag så klart inte, eller så klart, men jag vill ha kvar känslan av att det känns bra, att jag känner mig stark och att jag blir starkare, efter varje pass. Jag skulle säkert kunna jogga fem km, eller mer, om jag ville, men det är inte det jag är ute efter. Jag är ute efter en känsla att bygga vidare på. Att det är roligt att träna, att jag är stark och en längtan efter varje avslutat pass att få köra igen. I online kursen fysträning med hund som jag går just nu läggs det upp tre nya träningspass varje vecka. Min lägsta nivå under dessa fyra veckor som kursen pågår är så klart att köra igenom alla tre passen, minst en gång. Och målet med träningen är som jag skriver ovan, att jag ska vilja träna och att jag ska känna att det är lika enkelt som att gå en promenad, bara att jag har löparkläderna på. Jag hoppas känna mig ännu starkare när vårkvällarna kommer i mars-april, det om något brukar vara en fantastisk motivation för att hålla igång!

16265651_10154437723079912_8279785545184970444_n

I och med träningen använder jag och Kasper vår Thule cx joggingvagn mest, det blir få promenader med sele faktiskt. Dels för att jag inte kan jogga med honom i selen, men även för att jag tycker det är svårt och krångligt att klä Kasper så varmt att han inte blir kall nånstans när jag bär honom. Fötterna är väldigt utsatta, och även med dubbla raggsockar, varma tossor och bärskydd tycker jag han är lite kall om fötterna när han kommer in. Dessutom är det svårare att få till en bra position för Kasper på ryggen med alla dessa kläder på sig, än utan. Jag ser fram emot varmare väder när det bara är att ta på honom en eventuell tröja och bara bära iväg. Fast å andra sidan kanske han har börjat gå då så att han inte alls vill bli buren, det får vi se.

13419260_10153792064534912_5885198840681925989_n

Kasper 4 månader i joggingvagnen

Imorgon är det ett (1!!) helt år sedan jag började min föräldraledighet. Herregud. En evighet sen, samtidigt som det känns som att det var i förrgår. Kasper fyller 1 år om lite mer än en vecka, wow liksom. Vart tog tiden vägen? Våran underbara lilla kille, så trygg och glad och så otroligt viljestark och målmedveten. Det är ofta han hör något som han vill till och då hörs det på krypet att han satsat som attans för att komma fram, han riktigt slår i golvet. Lille plutten. Han är på väg in i ett stort utvecklingssprång nu, och ammar därför lite mer än vanligt. När livet öppnar upp sig och blir lite läskigt och förvirrande är det bra att ha tryggheten i amningen. Får han bara amma lite och vara nära är han ofta redo att ta sig an världen igen. I genomsnitt är det kanske 2-3 gånger per dag han ammar, det är alltså maten som står för huvudfödan nu för tiden, han äter samma mat som vi gör och ofta med god aptit (även om hundarna får smaka en del oxå). På nätterna ammar han dock oftare, ungefär 3 gånger per natt plus en liten mysstund på morgonen innan vi går upp. Han sover bra från 20 – 2-3 nån gång, då brukar han vakna första gången. Oftast somnar han om direkt, men det är verkligen skillnad att samsova med en 1-åring jämfört med en liten bebis som ligger helt still. Jisses, vad han kan rulla runt och stöka till det.

img_4825

En alldeles nyfödd Kasper

img_9722

Vårt lilla busfrö i går

img_9676

Ytterligare en bild på busfröet, från helgen som var. 

Mål 2017

2017 kommer inte vara året då jag tävlar mer än tidigare, knappt mer än 2016 som blev lite av ett all-time-low. Vi ska renovera huset, vilket gör att både pengar och tid kommer gå till det till stor del. Men, det lilla jag tänker tävla ska jag prioritera ganska hårt, mina mål är som följer nedan.

Perrin
Fortsätta vara en frisk och stark pensionär. Hänga med på promenader och joggingrundor och få träna lite ibland för skoj skull.

Faile
Faile är lite av ett frågetecken just nu, rent fysiskt. Hon ”vilar” (promenader lösspringande i skogen, men vi kör ingen agility) just nu, men jag tycker jag ser hälta ibland, men inte alltid. Hon leker med Taim som tidigare och har inte större tendenser att halta efter vila, men ibland tycker jag ändå att jag ser det. Faile är ju en tass-/klohund,  har hon någon typ av pålagringar i någon tåled hade jag inte varit förvånad. Men just nu vilar hon, går det inte över får vi göra en utredning hos veterinär om nån månad eller så. Av den anledningen sätter jag inte upp några direkta mål för Faile i år. Kommer vi ut på tävlingsbanorna ska jag njuta av att tävla med henne, men gör vi inte det så är det bara så tyvärr. Det hade varit roligt att vara med på agilityn på staffe-specialen, det kan få vara lite av ett mål för henne.

Taim
Hunden med mål. Vi kommer som sagt inte tävla mycket, men lite mål har jag ändå. Träningsmässigt ska vi i år träna in visselsignaler, få till bättre avstånd i flankerna och jobba upp kontaktfälten (för att blanda hej vilt mellan grenarna). Bland annat.  

  • Uppflytt till agility och hoppklass 2.
  • Godkänd VP nöt.
  • Delta NN-1
  • Komma runt NN-1, gärna med godkänt resultat.
  • Delta på kelpiemästerskapen, bonnhundsklass får och även starta nöt (vilken klass beror på om vi kommer ut och tävlar nöt i vår och hur det då går).
  • Eventuellt starta IK-1, men det är ett ganska stort eventuellt, jag är mer inne på att satsa det lilla tävlandet vi gör på nöt-tävlingar.

Övrigt

  • Fortsätta träna 2-3 ggr i veckan
  • Starta Run with your dog med Taim i Borås  
  • Njuta av föräldraledighetens sista månader! 
  • Börja jobba och få till en fungerande vardag med jobb, familj, gård och hundar. 

Bara lite bilder

Jag skulle kunna skriva lite om helgen efter besöket på Leos lekland, efter träning i hallen i fredags med Cissi och labbarna, efter jobb i lagården med nya lastmaskinen idag, eller hur mysigt det är med ett sovande barn i famnen och en tungt andandes staff på en kudde precis bredvid, men jag lägger in lite bilder istället. Imorgon är det dags för gång 1 på babysim steg 2! 

Vårt 2016, andra delen.

Livet som småbarnsförälder är minst sagt varierande. Jag hade så klart tänkt skriva klart om 2016 tidigare, men Kasper har helt enkelt inte sovit så länge inomhus på dagen, eller varit nöjd själv så länge att jag hunnit sätta mig ner. I och med att han har börjat krypa, ställer sig mot saker och även kan sätta sig ner igen har allting blivit så mycket mer intensivt. Eftersom han röjer runt inne när han är vaken brukar jag försöka gå ut och gå med hundarna när han ska sova. Det blir inte mycket tid för mig själv dagtid, helt enkelt. Och på kvällarna gör vi lagårn eller umgås med pappa/sambo.

Juli

Inleddes starkt på staffespecialen med att Faile vann mediumklassen och Perrin blev tvåa. Perrin avslutade även sin utställningskarriär med att bli Best in Show Veteran, helt otroligt! Min fina, fina Perrin!

Juli 2016 var det även 7 år sedan pappas död. Månaden hade dock även mer trevliga saker att bjuda på som agilitykurs för Juha Orenius och strålande varmt väder! Vi debuterade på nötvallning med att inte lyckas flytta på kvigorna överhuvudtaget, Perrin skadade en sporre på altanen och Kasper blev 5 månader. En ensilageskörd bärgades och vi fick ytterligare en kalv.

Augusti

Enda blogginlägget jag skrev under augusti handlar om vår bilsemester till Österrike, och den var så klart en stor del av månaden! Jag, Markus, Kasper och Perrin packade in oss i Passaten och åkte ner genom i Europa, som vi gjort de senaste 6 åren (ett år körde vi dock till England istället), med skillnaden att vi i år alltså hade Kasper med oss. Det gick jättebra och vi njöt av semestern allihop!

Trots att det bara blev ett blogginlägg gjorde vi så klart lite andra grejer med. Kasper började kunna sitta själv och började även äta mat enligt blw. Vi var med på kräftskiva i sommarstugan vid Vänern, gick på Winnerbäck-konsert i Ulricehamn och fick klart ett byte av mark så att vi fick ett torp (till…).

September

Under september började Markus på sitt nya jobb som säljare på Axima i Floby, roligare jobb än det han hade och närmre hem, bara positivt! Kasper fortsatte äta gott av våran mat, vi var ytterligare en tur till sommarstugan vid Vänern i sensommarvärmen och jag och Kasper hälsade på oss Cissi och Elin. Hela familjen var på invigning av UBK:s egen inomhushall för hundträning, vi fick årets sista kalv och förberedelserna inför vintern fortsatte med ytterligare ensilage-skörd samt inköp av halm. Vi var även på dop för Norrköping-vännernas söta Olivia som bara är några veckor yngre än Kasper.

Oktober

I oktober kom så hösten på allvar och vi tränade för första gången i inomhushallen. Kasper blev åtta månader, fick sina första tänder och jag stressade över att det bara var ett par månader kvar av föräldraledigheten, så pass att jag förlängde den med två månader för att få hela mars och april hemma med Kasper oxå. Vi tävlade DM, KM,och Faile klass 3 i hallen utan resultat men riktigt trevligt. Taim parade sin andra tik, även hon visade sig senare gå tom… Vi gick även en vallningskurs för Karin Söderberg. Renoveringen av huset där svärföräldrarna ska bo medan vi renoverar stora huset drog igång (utbygge av toalett). Bagglamm och två tjurar skickades till slakt med återtag av köttlådor och i slutet av månaden stallades alla djuren in för vintern. Tosca och Nelson bodde här ett par dagar, och jag och Kasper gjorde under månaden flera utflykter till Jönköping till bland annat lantbruks Elmia och lekträff med Cissi och Elin i stadsparken.

November

I november hann Kasper med sin första sjukdomsperiod när han fick tre-dagars feber, lagom till Tanspots kennelläger som jag och Taim därför bara kunde vara med på en dag, som tidigare år. Vi var på utflykt till badhuset i Jönköping tillsammans med Cissi och Elin. Här hemma tränade och tränade Kasper på att börja krypa eller gå, men kom inte dit under månaden. Vi fick säsongens första snö, jag och Kasper var på besök hos farmor och vi firade Markus första fars dag med blommor, tårta och paket! Jag gjorde premiär som barnvakt för Elin med en kväll när Cissi jobbade, hämt på dagis, mat och bus hann vi med innan mamman kom hem.

December

Taim tog sina första pinnar, en i hopp och en i agilityklass! Ksaper började krypa! Vi var på utflykt till Göteborg med hotell och besök på jul på Liseberg tillsammans med Daniel och Nina. Julen firades i Götåkra tillsammans med alla utom Cissi som låg hemma med influensa. Nyår firades in i Sälen med skidåkning och goda vänner. img_9057img_8895img_9082

Det var vårt 2016 det. Jag ska ha lite mål och skriva ner lite tankar för 2017 med, det inlägget kommer.

Vårt 2016, första halvan.

Förra året var verkligen inte ett blogg-tätt år. Jag har i perioder varken haft lust, hunnit eller orkat blogga, men här är en liten genomgång av vad vi pysslade med.

Januari

Året inleddes med planering för bebisen. Jag var höggravid och kunde bara gå kortare promenader innan fogarna sa stopp. Jag jobbade mig igenom hela januari, en av fördelarna/nackdelarna med stillasittande kontorsjobb, det är inga problem att jobba ända in i kaklet. Taim tränade agility tillsammans med Cissi för Eva-Marie i inomhushallen i Borås. Vi var även på en Göteborgs-weekend tillsammans med mina syskon med respektive och äldsta barndomskompisen Eva med sambo. Otroligt mysig tradition att ses allihop en gång per år!

img_4705

Februari

Den 12 februari var så sista dagen på jobbet, två veckor innan beräknad födsel. Kasper hade den goda smaken att låta mig vara hemma i nästan en hel vecka innan han ville joina, och den 19 februari föddes han efter en förlossning på mer än 18 timmar på själva sjukhuset och alldeles för många timmar med krystvärkar. Men ut kom han till slut med hjälp av ett klipp, en liten gosse på 51 cm och 3885 g. Och helt perfekt såklart! Resten av månaden försvann i ett töcken av känslor, smärta efter förlossningen och ett försök att komma in i livet som småbarnsförälder.

Mars

Markus var hemma med oss i en hel månad, vilket nästan var tvunget för mig på grund av diverse komplikationer efter stygnen, men i mitten av mars började jag vara mig själv igen. Jag och Kasper gjorde våra första utflykter själva, dels till Jönköping där vi träffade Cissi och Elin och dels till familjecentralen i Falköping. Taim parade sin första tik, men det blev inga valpar. Faile fyllde 7 år! I övrigt bestod månaden så klart mycket av amning, bebis-kräks, bebis-bajs och dålig nattsömn, sånt som hör små bebisar till! Men bebisen växte och mådde bra! Vi fick även hem vår nya bil och fick årets första kalvar! Månaden inleddes snöigt och kallt men avslutades med VÅR!

April

Vi inledde med stängsling i det fina vårvädret och Kasper tog sig igenom sitt första utvecklingssprång. Vi tränade lite agility och vallning, men promenerade mest. Jag lyckades stuka foten när jag reste mig ur soffan (!). Vi gick på baby-massage och fortsatte med små utflykter, bl.a. till Stor och Liten i Åsarp, till Lager 157 i Gällstad och till gammelfarmor för första gången. Kasper passerade 6 kg. Vi fick våra första lamm och kalvningarna fortsatte. I slutet på månaden släpptes lite nötter ut på bete. Vi njöt av det otroligt vackra vädret och Kasper hängde med på sin första agilitytävling.

Maj

Elin fyllde 1 år med kalas i sommarvärme i Skillingaryd! Jag och Kasper hälsade på på kontoret för första gången sedan i februari. Kasper tränade på att hålla upp huvudet längre stunder, försökte vända sig från rygg till mage, lärde sig greppa saker och föra dom till munnen. Taim började på både nöt- och fårvallningskurs. Kasper fick sin första vaccination och jag tävlade agility igen för första gången efter förlossningen. Vi hann även med ett besök till hos gammelfarmor och ett besök hos goda vänner i Norrköping som fick barn bara ett par veckor efter oss.

Juni

Klubben genomförde sin stora sommartävling Nationalhoppet, jag och Kasper var där och tävlade och var tävlingsledare en dag. Kaspers dop genomfördes, så klart på en av de få dagar med dåligt väder i somras, men det blev lyckat iaf. Kasper var på lekland för första gången i sitt liv och blev mer och mer medveten och rörlig. Vi gjorde en helgutflykt till Daniel och Nina i Åled med promenad i vackra bokskogar och vid havet.

 

Packning och storm-inväntning

Imorgon beger vi oss till Sälen för nyårsfirande tillsammans med goda vänner! Markus ser fram emot utförsåkningen, jag ser fram emot att mysa i snölandskapet med Kasper, gå promenader, åka lite längdskidor och mysa i stugan på kvällarna. Tyvärr är inte hundar välkomna i stugan, så jag får klara mig utan fyrbent sällskap, vilket känns lite tråkigt. Skidsemester är ju perfekt för hundarna! Men, dom kommer ha det bra på sina respektive boenden, det är bara jag som kommer sakna dom. 

Idag har vi ägnat oss åt att packa, vilket är en helt annan utmaning med 10-månaders bebis än innan. Både vad gäller det praktiska men även mängden saker. Kasper har roat sig med att krypa, ställa sig upp mot allt som går och även gått lite med sin gå-vagn. Under tiden inväntar vi även stormen Urd som ska vara på ingång. Jag ogillar verkligen stormar så jag hoppas att vindbyarna inte blir så kraftiga som de varnat för.