Seniorkontroll

När man känner sig förvirrad när man vaknar på morgonen, men förstår inte riktigt varför. Går upp och inser att jag ser ju! Ett mirakel! Nej, tyvärr, det är bara linserna som sitter i ögonen, jag brukar ta ur dom på natten. Funderar lite och mitt sista minne från gårdagskvällen är att jag gick upp för trappan med en sovande Kasper i famnen. Sen inget. Jag tvärsomnade samtidigt som jag lade ner honom i sängen, utan tandborstning, linsuttagning osv. Bara däckade. Jag var nog ganska trött. Markus påstår att han frågade om jag inte skulle gå ner och göra mig iordning men det har jag inget minne av alls… 

I onsdags hade vi en seniorkontroll inbokad, inte av mig även fast det känns som att det kanske hade behövts snart men av Perrin! Farbrorn fick tillbringa dagen på djursjukhuset i Borås hos mamma medan jag jobbade i Borås och mötte upp dom för veterinär-tiden på eftermiddagen. Blodprov och urinprov analyserades och veterinären kände och kollade igenom hela hunden. Bra hjärta, lite grumlig lins pga ålder, ingen tandsten (det är alltså inte därför han luktar apa i munnen…) bra temp, bra provsvar på blod och urin och ingen smärta i tår. So far so good. Han markerade lite när hon tryckte honom på höfterna och greppade hela handen när hon tryckte på bogarna.. jaha ont där alltså. Inte oväntat med tanke på att han till och från haltar fram och ju har D-höfter. Domen blev att han faktiskt inte är sämre än vad en kanske kan förvänta sig men att han kommer få gå kontinuerligt på smärtlindring så han slipper ha ont. I övrigt kan han leva på som han gjort det sista och hänga med ett tag till. Skönt med ett kvitto på det! 

Perrin 12 år i Mosel-dalen

Perrin 2 år precis i början på sin agilitykarriär!

Annonser

En härlig agilityhelg! Eller…?

Jag har inte tävlat sen innan sommaren, tror jag. Jag minns knappt, länge sen var det iaf. Vi har haft lite mycket att göra men jag såg ändå fram emot helgen i Tidaholm. Träffa goa agilityvänner, lägga tid på hundarna, ha roligt med hundarna, mysa med Kasper som skulle vara med, rensa huvudet på en massa skit och bara vara. Ja, allt sånt där roligt som en agilitytävling innebär! Vi kom dit, brorsans sambo Nina var med eftersom Daniel var hemma och hjälpte till med bygget, vi tog med oss så mycket packning som möjligt från bilen inkl Kasper och hittade en tältplats och satte upp tältet. Vi var där kvart i åtta kanske, första banvandring åtta. Medan vi gick och satte upp tältet satt Taim och Faile i buren i bilen. Innan banvandring gick vi och hämtade hundarna. Redan på håll såg jag att något var fel, det stod folk vid vår bil och någon satt på marken och höll i Faile. Helvete. De hade smågnabbats i buren. Jag säger smågnabbats för det är det som är, hade de slagits i en bur hade det inte varit småmesyrer som resultat… och ja, det har hänt en gång tidigare men aldrig i buren i bilen på parkeringen. Jag blev ju lite stressad och uppjagad, såklart, Faile hade lite blod ffa runt ena ögat och även i ett öra och jag ville veta att hon var ok och inte behövde veterinärvård. Och dessutom är ju själva grejen att hundarna, MINA hundar, inte kan umgås helt problemfritt med varandra lite stressande att inse. 

Tyvärr var en av dom personer som hade ryckt in och tagit ur Faile ur buren fel person. Det första och i princip enda hon sade till mig, skrek till mig, väldigt upprört och argt, var att hon skulle anmäla mig och att det var för att jag hade två hundar i en bur. Och för att hon sitter på en hög post i en styrelse. I en klubb där jag är medlem och betalar pengar för att vara med. Hon undrade oxå om jag skulle tävla idag, jag antar att hon ville få mig avstängd. Det finns så många fel i allt detta att jag inte vet vart jag ska börja… detta ovanpå att mina hundar precis hade smågnabbats och den ena blödde från sår runt ögat, jag blev så klart ledsen och upprörd. Och orkade inte tänka klart just då. Den otrevliga skrikande personen gick iaf iväg (och stormade in till tävlingsledaren och meddelade mina hundars ras till tävlingsledaren för att de var tvungna att anmäla mig…). Med i detta var en parkeringsvakt som inte alls förstod vad problemet var, han tyckte att personen (vår valda styrelsemedlem!!) betedde sig helt idiotiskt och, självklart, var det tråkigt att hundarna bråkat men i övrigt var han lugn och trevlig. Det händer att hundar blir osams, anmäl mig för det då… 

Mina tankar efter detta då. Jaha. Som jag inledde med, jag har knappt tävlat i år och såg fram emot en trevlig helg. Helgen har varit bra, men detta överskuggade ändå mycket. Det var mitt fel att hundarna flög ihop, jag borde inte satt de i samma bur i tio minuter, men bemötandet från en av oss medlemmar vald person att leda vår förening är helt otroligt. För det första får man visst ha två hundar i samma bur, det beror bara på storleken på buren. För det andra, attacken på en medlem där man oxå basunerar ut att ”jag måste bete mig så här mot dig för jag [sitter på en hög position] i xxxx styrelsen!” gör mig bara matt. Om jag nu hade gjort något fel får du gärna anmäla mig, men inte skrika på mig när mina hundar blöder på parkeringen. Återkom om en liten stund, tack, när jag kunnat konstatera att hundarna mår bra. Och kolla upp fakta och vad och vart du tänker anmäla först med, då. Att ha en grund att stå på är aldrig fel… 

Jag har inte tagit kontakt med människan under helgen, jag orkade inte det, även fast jag kanske borde gjort det. Men hon, som var så upprörd över mina stackars djur har inte kollat hur det gick med dom eller sagt hur hon tänker gå vidare med detta heller. Det är nog ändå det minsta jag hade väntat mig av denna officiella person i denna situationen. Inte för att jag hade velat det, men för att det vore ”the right thing to do”, från hennes sida. Nu har jag väl bara att vänta och se om djurskyddarna hör av sig, alt om hon lyckats hitta på något att anmäla mig till SKK för. Om hon nu listar ut mitt namn för hon hade ju ingen aning om vem jag var… 

Om någon som orkat läsa ända hit undrar hur det gick med hundarna kan jag ju meddela att det gick bra. Faile fick lite sår runt ögat men det var ingen fara, redan igår såg det bra ut. Hon fick även ett sår i ena örat, det gör såklart lite ont, men det var bara i kanten så det kommer läka. Taim klarade sig utan några sår alls. Tävlingsmässigt hade jag lite svårt att fokusera i lördags. Jag var väldigt nära att skita i det och åka hem direkt på morgonen, men stannade kvar och försökte ha roligt med mina hundar. Och prata med trevliga agilitymänniskor. På söndagen hade jag faktiskt roligt med båda hundarna även om resultaten uteblev. 

Working kelpie-mästerskap

Vilken härlig helg! Även om jag bara varit med på ett wkm tidigare är det verkligen en av de riktigt roliga helgerna på året. Och i år gick det inte ens bra resultatmässigt… vi tävlade på nöt i fredags, andra gången i vår karriär och hade inte jag haft så dålig rutin, eller helt enkelt inte tappat fokus i tre sekunder, så hade vi förmodligen haft med oss en riktigt bra placering efter en fin runda! Fint hämt (även fast Taim inte tog mitt stanna), ok fösning på lite sega kor, fint första ben i drivningen och sedan koncentrationsmiss som gjorde att jag var för sen på att räta upp djuren mot andra drivningsgrinden så de missade den. Hade jag haft lite rutin hade jag såklart gått vidare, den grinden var ju missad, men jag var tveksam men tänkte ändå att det var bäst att försöka få djuren genom grinden. Det fick vi till slut och tog oss mot fållan men där tog tiden slut. Taim jobbade oavsett poäng på urfint hela tiden, höll sig och djuren i rörelse och tog mina direktiv på ett fint sätt. Han har blivit en fin och mycket duglig nöt-hund, vilket han ju även visar här hemma gång på gång. 


Igår deltog vi i bonnhundsklassen på får. Så här i efterhand borde jag väl stått över pga för lite träning på får, men Taim är ju alltid schysst mot fåren iaf, det gick bara lite fort… hela vägen, fullt ös eller stopp och en hund som tyckte han kunde väldigt mycket själv. I hanteringsanläggningen som avslutade banan fick jag totalstopp på tackorna som inte var vana vid anläggningen och INTE ville gå frivilligt igenom. Jag har aldrig jobbat i en sån där anläggning och försökte trixa litegrann, men mest väntade jag bara ut tiden… vi kom typ näst sist men är iaf en typ ik-1 rikare. Det är inget vi kommer ge oss på igen inom det närmsta… 

idag har jag sett superfina wk valla och det ger verkligen mersmak. Jag skulle vilja att jag och min hund var lite närmre deras nivå! Så himla häftig sport! Taims både kennelkompisar Amen och Sis vann novis resp mästerskapsklassen tillsammans med uppfödare Maria! 

Semester! 

Jag är inne på min tredje semestervecka av fyra, och uppdatera bloggen hinns inte med… 

Första veckan var vi två dagar i Norrköping hos våra fina vänner som har en dotter som är ungefär tre veckor yngre än Kasper. Vi besökte Kolmården två dagar, riktiga toppendagar! Vi hade med oss vagnen (jag minns inte ens när vi använde den sist innan dess…), men Kasper ville i princip bara gå själv eller bli buren i våran Wompat-sele, men det var ju bra att kunna lägga grejer i vagnen. Det blev två intensiva dagar men vi hann med det allra mesta utan att stressa.  


Väl hemma tog vi grässkörd och jobbade i huset. På lördagen åkte vi på sommarfest hus min bror utanför Halmstad och sedan direkt vidare till Tyskland. Lite hastigt bestämt, men en kort-semester unnade vi oss. Vi åkte till Mosel-dalen och den mysiga byn Cochem. Mest av allt var vi bara lediga och strosade runt, men vi vandrade en dag och besökte Burg Eltz en dag. Kasper fick feber sista natten i Cochem och var sen lagom däckad hela vägen hem i bilen, antagligen pga tänder, han åt dåligt och dreglade massor. Lite synd, men i övrigt gick allt bra. Det är en liten utmaning att gå på restaurang med en 18-månaders men vi redde ut det hyggligt. Vi hade med oss Perrin, dels för att han är otroligt lätt att ha med sig, men även för att han är krångligast att lämna bort till någon annan. Han är lite speciell… 


Och nu har vi fortsatt temat för semestern med att ta mer grässkörd och jobba i huset. Nästa vecka jobbar Markus och jag och Kasper är lediga själva, innan jag börjar jobba och Markus är föräldraledig med Kasper till inskolningen börjar i slutet av augusti. 

Run with your dog Borås

Igår kväll var jag med på mitt första motionslopp (kan man kalla det det när det är så kort, springlopp är nog mer rätt…) nämligen Run with your dog i Borås. Jag började jogga i vintras och siktade redan då på detta, tyvärr har diverse sjukdomar och lite tidsbrist kommit emellan mig och joggningen. Jag försöker göra ett par styrkepass ffa med tabata-övningar varje vecka, men i övrigt är det inte mycket. Mer än all motion en får av att bo på gård, den här veckan har vi stängslet ny hage till fåren, det är inte nåt som bara gör sig självt. 

Men iaf, trots att träningsmängden varit sådär det senaste anmälde vi oss. Jag och Cissi tänkte att det kunde vara roligt och motiverande både för oss själva och Taim och Tetley att springa ihop så vi anmälde oss i parklassen. Banlängden var från början 2,7 km, men på grund av att det snabbt blev högsommar-värme kortades den ner till 1,4 km. I efterhand var det skönt mest för mig eftersom jag blev väldigt varm och törstig. Hundarna fick svalka sig i sjön precis före och precis efter loppet så de var nog nöjda. 

Det var helt klart en annorlunda känsla att springa på utsatt tid och med nedräkning för start. Tetley var supertaggad medan Taim som blir lite känslig ibland i nya pressade situationer hade lite svårt att fokusera på springandet, så Cissi och Tetley låg precis föra Taims nos (nästan) hela vägen. Taim drog bra, men ffa i starten var han lite förvirrad. Tetley däremot drog som han aldrig gjort annat hela vägen (bortsett kisse-pauser, det är viktigt med kisse-pauser…). Jätteduktiga grabbar båda två! Mina ben blev tunga i uppförsbackarna, men på raksträckorna var det bara att trycka på! Vi rundade två av de ekipage som gått ut före oss och det är såklart motiverande! 

Mitt mål var bara att ta oss runt, nu när banan blev kortad bestämde vi innan start att nu är det bara att ösa! 1,4 km ska vi ju kunna springa, inte jogga. Vid prisutdelningen visade det sig att vi faktiskt sprungit på så bra att vi vann parklassen! Jätteroligt! Vi sprang loppet på 6,20 min, vilket ger 4,5 min/km, så fort har jag aldrig sprungit tidigare! Prisbordet var toppenfint så vi fick med oss varsin biabädd, matskål, reflexer, presentkort på en månads fysträning med hund och rabattkuponger (som Cissi tog allihop såg jag nu när jag packade upp…). 

Kvällen var hur bra som helst, området vid kypesjön är verkligen helt perfekt för liknande aktiviteter, e-m och hennes gäng gjorde ett jättebra arrangemang och jag vill helt klart vara med även nästa år! 

Eftersom jag var tvungen att ha med mig Kasper ställde mamma så snällt upp och var barnvakt, vilket ger en lite större utmaning nu när knatte lärt sig gå. Han går och klättrar och har inga problem med att gå iväg en bit. Han hittade bland annat en alldeles för hög sten med en lutning som han kunde krypa uppför som så klart var jättekul, men väldigt olämplig egentligen… jättetack för barnvaktandet! ❤️

Årets mål i agility – check! 

I helgen var Taim med Cissi och Tetley i Halmstad och tävlade agility. Jag hade inte tid att åka hemifrån så när Cissi sa att hon skulle åka frågade jag såklart om hon ville ha en extra hund med sig! Snäll som hon är ❤så tog hon med sig honom för att köra fyra lopp. Cissi och Taim har vare sig tävlat eller tränat mycket och länge sedan var det oxå, så det blev såklart svårt resultatmässigt, men det låter på Cissi som att de hade riktigt roligt iaf! Sista loppet gick de i mål med tio fel (rivningar) och det är ju jättebra, bra tid var det med! 

Men, alltså inga pinnar i Halmstad. Lägligt nog hade Tidaholm en kvällstävling i klass 1 igår när jag jobbar halvdag och sitter hemma, perfekt! Jag hann med både att jobba och att jobba hemma ihop med Kasper och Markus med stängsling av ett fårbete innan jag och Taim packade in oss i bilen och körde till Tidaholm. Banorna var inte alls min typ egentligen, kantiga, korta avstånd och med svåra linjer där man nästan var tvungen att bakombyta för att hunden skulle hamna rätt. Men jag fegade helt enkelt, totalt. Feg handling och dåliga vägar men vi nollade båda loppen! Tvåa blev vi i båda två vilket innebar pinnar, tredje pinnen i respektive klass och därmed uppflyttade till klass 2! Och i och med det är oxå årets agilitymål nått! Nu kan vi ta det lugnt, tävla det vi tävlar bara för erfarenhet och göra det offensivt med den agility jag egentligen vill köra. Vi kommer inte ta några diplom, utan går direkt vidare uppåt. 

Vallning

Taim har vallat mycket de senaste dagarna, främst på grund av att vi har en tacka som inte inser att staketet borde begränsa hennes utrymme. Hon är alltså ganska ofta på fel sida tråden… hon och hennes lamm. De har Taim vallat in kanske 4 gånger sen i fredags. Och i dag har vi flyttat kvigor på två ställen. Första flytten med ett kanske 150 m hämt på sex årskvigor gjorde han så snyggt! Bra båge och riktigt fint avstånd till kvigorna och lugnt men stabilt upptag. Han ligger ju gärna lite nära men med lite påminnelser om att han skulle stanna och få ut lite avstånd och sen gå sakta så gjorde han det. Grindpassagen var inga bekymmer den heller trots att kvigorna inte visste vart de skulle ta vägen. Lugnt och fint och alla igenom. 

Jag började projekt visselpipa i våras, men fullföljde det aldrig, jag borde verkligen ta tag i det igen. Men, visselpipa eller ej, han får jobbet gjort och underlättar nåt enormt arbetet med djuren här hemma! Min fina vallhund.