Månad: december 2011

Mål 2012

Vad passar väl bättre precis innan sista dagen på 2011 börjar, än att fastställa lite mål inför kommande år?

Perrin
Agility: I år blir det inget landslag, i år ska vi satsa på oss och att försöka nå de mål som jag satt upp för Perrin sedan han var liten plutt, vilket är SEAGCh och SEAG(hopp)CH (eller hur det nu är titlarna ser ut, vad vet jag, jag har aldrig haft någon champinjon). OCH ett SM-kval. Basic för en reserv i landslaget kan tyckas, men stort för mig. Det skulle jag vara stolt över. Med egen agilitybana och belysning på den samma finns dessutom alla förutsättningar för att lyckas!

– Hålla på startrutinerna
– Satsa varje lopp, ALLA lopp räknas.
– Slappna av på kontaktfälten. Perirn kan, om jag slappnar av!
– Agilityklass är roligt, kontaktfält är roligt!

Lydnad:
Starta klass 3, Göra lika bra ifrån oss som på träning. Satsa på 1:a pris, hur många får känslan avgöra. Vara med på staffe-specialens lydnad, igen, om det passar in i schemat.

Allmänt:
Fortsätta med styrke- och konditionsträningen, ännu mer fokus på höfterna och att hålla musklerna runt dessa. Han blir inte yngre, men det ska inte märkas på hälsan!

Faile
Agility:
Med risk för att feg-satsa:
Uppflytt till klass 3.

– Jobba upp fart och offensiv handling på tävling, utan att blanda in slarv från någons sida.
– Öka på självständigheten och säkerheten i slalom och på kontaktfält, både på tävling och träning.
– Gå kurs för någon, vem som egentligen. Fluret behöver gå en kurs!

Matte
Eftersom året jobbmässigt slutade på ett sätt som jag aldrig hade kunnat drömma om blir årets mål helt enkelt att få rutin på jobbet, trivas och må bra.

– Blir självsäkrare i arbetssituationen, jag kan och det gör inget om jag visar det!
– Träna regelbundet – konditionsmål: jogga runt Zeller-sjön på semestern utan att bli helt slut efteråt.
– Hitta en balans mellan jobb – tävling – hemma, som passar mig. Lära mig prioritera.
– Mental träning, både i tävling och arbete, utvecklas.
– Lära mig köra två hundar på tävling, och lyckas med båda två!

Overkligt, otroligt, ofattbart

När jag läste min jobb-mail idag vid nio-tiden infann sig en ganska overklig känsla. Det kan inte vara sant, det måste gälla någon annan?
Det är nämligen (tydligen) så att jag på måndag börjar på en visstidsanställning i Borås, till augusti. Detta eftersom jag i juli har arbetat så länge på Länsstyrelsen, sammanlagt, att min tjänst kommer övergå i en tillsvidare anställning. En TILLSVIDARE anställning, det är alltså ett jobb, en fast tjänst! Jag har fått ett riktigt jobb, där jag kommer få vara kvar! Så länge budgeten tillåter, det finns jobb bla bla bla, men det är ett fast jobb! Det känns fortfarande helt otroligt, trots att jag nu till och med skrivit ner det, men så är det iaf enligt min blivande gruppchef. Ihh!! Snacka otroligt! Nu kan jag verkligen ta tag i livet!

Så, what to do? Jag har en bil (där lånet är avbetalt i januari), vi har ett hus, jag har doggarna, jag har Markus. De stora grejerna är redan på plats.
Nu är det alltså mindre saker kvar, vi kan tänka framåt, längre än ett år framåt, till och med! Det är liksom för stort för mig, jag kan inte greppa det. Det är ju helt fantastiskt! Vilken känsla alltså! Som pricken över i är det ju det jag vill jobba med! Förhoppningsvis trivs jag lika bra som jag tror att jag kommer göra med, men det är småsaker i sammanhanget. Shit vad roligt.
Med tanke på sammanhängandet i denna text kan ni nog greppa hur lycklig jag är just nu, ursäkta svammlet och att det inte finns någon röd tråd, jag är helt överväldigad.

Hur firar man detta, tro?

Utvärdering av 2011

Målen jag satte upp inför året kan ni läsa här.

Perrin
Stolpe ut, skulle jag vilja sammanfatta året med. Och att jag är ganska missnöjd med vårt år. Det enda vi lyckades med var att bli 1:a reserver i landslaget. Ja, det är toppenbra, men det var inte halvvägs in på min lista över saker jag tänkt uppnå. Det är lite surt att år efter år, efter år sätta upp mål, men nå helt andra. Oavsett om det man uppnår är bättre eller sämre än det man siktat på, är det surt. Jag är otroligt stolt över landslagsplatsen, men missnöjd med säsongen i övrigt. 

Det enda vi gjort förutom agilityn är lydnad och uställning på staffe-specialen. Ett Very Good i utställningsringen och 1:a pris med klubbmästar-titel i lydnaden blev det.

Faile
Uppflytt till agilityklass 2 och en pinne kvar i hopp 1. Otroligt nöjd med Failes utveckling under året, hon är en fantastisk liten hund! Nu när slalom och däcket är inlärt tror jag att Faile kommer kunna komma långt under nästa år, en mer om det i ett kommande inlägg. Året har iaf varit kanon, faktiskt har det nog varit bra för Faile att inte locka pinnar tidigare under säsongen, vi har fått tid i klass 1, Faile har fått stabilisera sig, öka farten och vi har lärt känna varandra på banan.

MH:t genomfördes under hösten. Resultatet blev som förväntat, mest beroende på att Faile inte tycker om människor. Men nu är det gjort, och jag vet fortfarande vilken hund jag har i kopplet.

Ida
Ida har gjort det pensionärer gör mest, varit med och varit social eller tagit det lugnt framför brasan. Hon har bott här med oss nästan hela året, men efter en liten hälso-dipp för ett par veckor sedan fick hon flytta hem till mamma och bli omhändertagen ett tag. Nu mår hon dock kanon igen.

Matte
Plugg och jordgubbsförsäljning under våren/tidig sommar, blev en tjänst till årsskiftet med SAM-handläggning i Skara, vilket i sin tur nu följts av en ett års lång anställning på kontroll i Borås, även det länsstyrelsen. Det känns som att det börjar släppa på jobb-fronten nu, så himla skönt!
Odlandet gick så där, jag fick fram några tomater, sockerärtor, morötter och en del blommor, men nu vet jag lite mer vad som är realistiskt i odlingsmängd. Så nya tag nästa år!

Förbättrade förutsättningar

Oj vad mycket som har hänt sen jag skrev här sist. Det har varit jul med allt vad det innebär i ledighet, släktträffar och fest och jag har fått ett jobb. Jag antar att de allre flesta vet det redan via facebook, men för er som kanske inte vet. Jag har fått ett jobb. Min nuvarande anställning tar slut här vid årsskiftet (tre dagar kvar) och därefter visste jag inte vad jag skulle hitta på. Eller, jo, jag visste att jag antagligen blev arbetslös med allt vad det innebär, men inte mer än så.
För två veckor sedan blev jag kallad på inte mindre än två intervjuer, den första i tisdags förra veckan, den andra på onsdagen. Båda intervjuerna gick bra, det var riktigt trevligt, faktiskt. Jag ställde in mig på en liten väntan, då det inte låtit på någon av intervjuarna som att besked skulle lämnas innan nyår, men på eftermiddagen hade jag ett meddelande på mobilen, jag ringde upp och blev erbjuden ett jobb. Helt fantastiskt. Så himla skönt! Det är ett så bra jobb att jag knappt tror det är sant, jag skulle inte bli förvånad om de på måndag står som levande frågetecken när jag kommer dit för första dagen. Det är liksom ett jobb som jag velat ha ända sedan jag fick ut min examen. Ännu längre, antagligen. Wihieeee! Det är det här jag pluggade för. Helt otroligt, kan det gå så bra? Enda felet är att jag slutar i Skara på fredag, och börjar i Borås på måndag, jag hade gärna varit ledig en vecka eller så. Jag klagar inte, men det hade varit skönt. Men första veckan är iaf kort-vecka, bara 3 och en halv dag.

Nu är det en tjänst på ett år, bara, men det innebär att jag breddar min kompetens ytterliggare, och äntligen, äntligen får jag till erfarenheten av arbete i fält. Både med djurskyddskontroller och arealkontroller. Det jag ska jobba med är alltså djurskyddskontroller fram till april nånting, då börjar jag istället med arealkontroller fram till oktober-november och sedan byts det tillbaka till djurskydd igen. Helt perfekt, utomhusarbete i princip hela sommaren, jag ska verkligen INTE klaga, inte ens när det regnar. Shit vad jag har saknat att vara utomhus på sommaren!

Julen förflöt på bästa sätt, massor med god mat, släkt och vänner. Eftersom mamma hade den dåliga planeringen att jobba på julafton firade jag och Markus julafton hos hans föräldrar, perfekt med julfirandet inom gångavstånd. Staffarna var med oxå, varsitt ben i munnen på de så uppförde de sig helt ok. Glada, men helt ok uppförande. Note to self; skaffa aldrig kökssoffa, det är djävulens påfund för hundägare… Iaf om hundarna gärna sitter vid bordet. Inget tjuvande, men otroligt påfrestande för nerverna. Juldagen firade vi ”julafton” hemma hos mamma, med mer julmat. På kvällen var vi ute i Falköping och träffade massor av Markus vänner från skoltiden. Trevligt, trevligt. Annandagen tog vi det lugnt med filmtittande, skogsstrosande och ihoppysslande av lamporna till agilitybanan. Nu så, snart har vi belysning!

Nyårsafton kommer bli lugn och skön, precis vad jag behöver. Cissi och hennes M kommer ut till oss i skogen, vi ska laga god mat, spela spel (?), och njuuuta! Bästa stället för oss, bästa stället för hundarna. Markus vill skicka iväg några raketer, så det ska vi göra, men det är iaf bara dom vi kommer se, och de kontrollerar vi själva. Skönt för Perra.

Then it begins

Imorgon är det dags för intervju no. 1. Skrämmande, men nej! Jag ska se det som en nyttig erfarenhet och vara mig själv. Antingen tror de att jag passar eller så gör de inte det, jag kan inte göra mer än vara den jag är med de (ringa) erfarenheter jag har. Jag har iaf kommit så långt som en intervju, det var det nästan 40 pers som inte gjorde!

Och på onsdag är det då dags för intervju no. 2. Ytterliggare en var-dig-själv intervju, antingen tänker de anställa mig eller så tänker de inte det. Tough shit. Var dig själv!

Idag fick jag och den andra visstidsanställde som oxå slutar nu, fika av våra verksamhetsledare och biträdande verks.ledare. Och det känns verkligen härligt att höra så fina ord som vi fick höra, så bra som jag trivts i skara tror jag inte att jag trivdes i borås, faktiskt. Även om jag trivdes bra i Borås så har skara verkligen känts helt rätt. Kan iofs ha att göra med att arbetsuppgifterna var bekanta nu, troligen är det så. Tänk att vara fast-anställd på ett ställe man trivs med med arbetsuppgifter man gillar – vilken härlig känsla det måste vara!

Dåså. Panik eller lugn?

Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera men nu har jag iaf två intervjuer inbokade under nästa vecka. Härligt, eller nåt. Den ena intervjun ser jag fram emot, den på Länsstyrelsen i Skara, folk jag känner, på min nuvarande arbetsplats för ett jobb jag vill ha och vet att jag kan. Det andra jobbet är på Jordbruksverket, en plats jag inte alls känner till, med människor jag inte har den blekaste om, ett jobb jag knappt vet vad det skulle innebära och en intervju som kan innehålla vad som helst (vad innebär ett arbetsprov tex?). Läskigt. Men jag ska läsa på, förbereda mig och gå dit och se det som en nyttig erfarenhet och ett tillfälle att träna på intervju-situationen. Det kommer säkert gå fint detta. Av 46 sökande blev jag en av 7-8 utvalda för intervju (trots att de vet att jag knappt vet någonting alls…) bara det är ju stort.

För att rensa huvudet lite tog jag med mig jyckarna och pannlampan ut och joggade i mörkret. Knappt fem km blev det, en mycket bra utrensning, tur att jag hade mycket att tänka på, hann aldrig bli mörkrädd.

Det kan hända saker en helt vanlig tisdag.

En liten snabb-uppdatering så här innan jobbet.

Igår var en bra dag, kanske kan idag bli en lika bra? Först en fråga på morgonen som ledde till att en intervju är inbokad till onsdag nästa vecka. Tänkte försöka ta reda på lite mer om detta idag genom att prata med chefen. Hon kan ha inside-information…
På eftermiddagen blev jag sedan uppringd för en telefon-komplettering inför en ev intervju på Jordbruksverket. Den första tjänsten är tills vidare i skara med kontroller, den andra tidsbegränsad i Jönköping med samordning av handläggningen. Jag vet ju så klart vilket jag helst vill ha, men ett jobb vore en rejäl julklapp oavsett, kanske den allra bästa julklappen man kan få?
Håll tummarna!

Perrins hårda liv

Eftersom Perrin de senaste två vintrarna förvandlats till en totalt ur-musklad spinkig staffe har jag i år bestämt mig för att detta inte ska få hända. Därför är grabben satt i lite lätt träningsläger. Inget avancerat, jag ska ju orka med det i mörkret med, men ändå. Han ska inte bli helt förslappad. Dels för att det säkerligen har en negativ påverkan på hans höfter att muskla av sig så mycket, dels för att vi ju ska tävla på Åland i trettonhelgen. Det går ju inte att komma dit med en Whippet-wannabe heller!

Så på helgerna blir det rejält med aktiviteter, iaf när jag är hemma. Promenader, agility, lydnad. Ganska mycket som i vanliga fall, that is, när det inte är kolsvart och kallt. Men på vardagarna är ju såklart den verkliga utmaningen. Min tanke är att köra ett dw-pass i veckan åtminstone. Med lätt kätting och en runda på cirka 5km i snabbt tempo. Jag vill inte ha en deffad staff, jag vill ha en med uthålliga muskler i kombination med explosiviteten, det är en avvägning där. Nu är han iaf rejält trött efter dagens dw-runda. Duktig var han med! Kommandona funkar fint och han jobbar på bra. Ett par dagar i veckan får det räcka med vanliga promenader, och ett par dagar med träning inne, plus promenad så klart. skulle vilja fylla på med nåt mer här, men snart på det agility i ridhuset en gång/vecka och snart har jag förhoppningsvis mina lampor på planen så kan vi träna lite mer där. Iaf kf och lite torrhandling.

Varför är han inte som Faile, hon motionerar sig själv alldeles utmärkt på en vanlig promenad. Två såna, tack!

en guldklimp eller en stenklump?

Bild

Guldklimp

Nu var vi äntligen anmälda då. Trettondags helgen åker jag och Cissi och grabbsen till Åland och Eckeröhallen för agilitytävlingar. Ska bli riktigt roligt! Jag trodde jag anmälde redan i måndags men det gjrode jag visst inte, men nu har jag iaf lyckats anmäla. Hoppas jag.

Den här helgen är en hemma helg, sova länge, mysa inne och ta långa promenader är min plan. Vi är precis inkomna från ett litet träningspass där Perrin briljerade i rutan (långt skick, ojämn mark och han sprang rakt ut till mitten av rutan och stannade. Imponerad!) Han VET vad rutan innebär. Något han däremot inte vet är vad vittringsapportering innebär. Jag känner för att skita i det momentet och tävla ändå. Det Perrin tänker när han ser vittringspinnarna är att han ska ta in dom. Allihop säkert, men vilken som, först och främst. Han tänker inte ”nosa” överhuvudtaget. Jag är som sagt beredd att ge upp. Ska göra ettt försök till och plocka på mig ett gäng med kottar och träna med dom istället, så att jag inte förstör hela grejen iaf… Där fick jag för att han alltid och klockrent markerar varenda spårpinne i skogen när han spårar… Varenda pinne är lika viktig…

Bild

Blivande diamant? Foto: Åsa Wrede

Faile fick träna lite agility, hopp och gungan (det fick Perrin med men hans grej idag var lydnaden), och hjälp vilket monster hon har blivit! Hon kampar så att jag inte vill hålla kvar i leksaken, risken är att hon sliter min axel ur led. Och hon springer som ett litet monster, nu tror jag nog hon springer lika fort som Perrin, med skillnaden att hon faktiskt tänker oxå, hela vägen. Hon springer inte bara helt hysteriskt. Jag tror hon kan bli bra! Att Perrin kunde bli det visste jag redan när han var liten, med Faile har det varit lite annat vilket gör att det känns ännu bättre. Att ta en guldklimp och polera den tills den skiner känns inte lika stort som att ta en stenklump och göra en diamant. Fast nästa gång vill jag nog iaf ha en guldklimp till, nu skulle jag kunna ta bättre tillvara på den.

Nu sitter jag alltså i soffan och tittar ut på den blaskiga snön och ser hur träden rör sig i vinden. En kopp kaffe och hemmabakade pepparkakor från svärmor, Norah Jones i högtalarna och en ritkigt bra bok. Så ska min förmiddag se ut, resten av den. Sedan tar jag och staffarna med oss ved, tändstickor, kaffe, potatissallad, grillade revben och går ner till Markus som är ute och kör timmer i skogen. Känns som att detta kommer bli en perfekt lördag, trots vittrings-nederlaget.

 

Failes helg: 1, 3, 2, 1

Bild3 pinnar av 4 möjliga!
 
En mycket fin rad, den finaste raden jag någonsin presterat under en och samma helg med en hund, tror jag. Faile och jag åkte mot Götene med en pinne i vardera etta, och nu när vi är hemkomna från Karlstad är hon klass 2 hund i agilityklass och har en ynka pinne kvar i hopp ettan. Hade hon inte rivit det yttersta hindret i en stjärna i Götene hade vi vunnit även den klassen, och därmed varit klass 2 ekipage på heltid. Men, alltså, en rivning, vilket innebar en tredje plats istället. Utan pinne.
 
Men det spelar ju verkligen ingen roll! Faile har varit så duktig, och jag är så stolt över det vi presterade! För även om startfälten var små har Faile visat prov på finfin agility! Som säkerligen hade stått sig även i större konkurrens. Min lilla sessa, som hon har utvecklats detta året. Hon tar för sig och visar verkligen vad hon kan! Tidigare under säsongen kunde hon inte slalom eller däcket, vilket är anledningen till att vi inte plockat pinnar innan. Dessa har vi tränat in under hösten, och i helgens lopp har hon alltså varit 100 % på allt, utom ett sketet hopphinder då.
 
Jag har jobbat ganska mycket med mig själv under loppen. Jag har haft starka tendenser att trycka på Faile för mycket i situationer där hon inte klarar det, så det har jag verkligen tänkt på. Ta det lugnt där Faile måste koncentrera sig på det hon gör, istället för att bara ösa. Hennes fart är bra ändå, jag behöver inte oroa mig över det. Det allra härligaste är att farten är bra, men det känns inte som att topp-hastigheten är nådd! När jag har tryckt på henne i sekvenser med tunnlar, till exempel, har hon verkligen svarat. Jag har inte heller utmanat henne handlingsmässigt, där jag kände att det var bättre att ta det lugnt har jag gjort det. Självklart inget fegande, men lilla F är så handlingssäker att jag inte behöver utmana henne där, bättre att låta henne jobba hindren i sitt tempo. Utmaningar handlingsmässigt tar vi i klass 2 och 3 istället! 
 
Andra platsen i hopploppet i Karlstad blev efter en spets, vi gjorde ett mycket bra lopp, men jag såg tyvärr inte spetsens. Dock såg jag den i agilityklassen sen, och jädrar vad det gick! Otroligt nöjd med att vara så nära efter den i tid, Faile måste ju ha gått riktigt bra! I agilityloppet slog vi faktiskt just den spetsen med två sekunder, men det berodde enbart på att den gjorde en utflykt av banan, där den tiden försvann. Så Faile är nog jämförbart snabb med spetsen, otroligt, den var ju som sagt riktigt snabb! BildFaile är ju min långsamma hund… Kanske får omvärdera henne lite.
 
Nu ser vi fram emot att åka till Valla tre gånger under vintern, för att kanske kunna ta sista pinnen i hopp ettan och debutera i agility tvåan! Och så klart med grabbarna grus, till klass 3 tävlingen. Treligt, trevligt. Man kan aldrig få för mycket tävlingar i Linköping! 
 
Helgen i övrigt har varit perfekt. Jag tycker om att åka bil själv och min fina Vectra har gått kanoners, så tiden i bilen har gått fort. Under tävlingsdagarna har jag haft jätteroligt ihop med Johanna, Isabelle och Josefin ifrån Linköping, mycket skratt och prat om allt mellan himmel och jord! Vi bodde även ihop i Karlstad, vilket gick helt smärtfritt, tycker jag. Faile vande sig till och med vid dom läskiga Border Colliesarna som hon skällt ut tidigare under dagen… Jag har aldrig påstått att hon är modig, direkt.
Efter tävlingarna i Götene passade jag på att åka i förväg till Karlstad för att hälsa på bästa uppfödaren som just nu har en kull med helt underbara knappt 4 veckor gamla staffe-bäbisar. Hade det fungerat hade jag definitivt åkt upp och hämtat en i början av januari, men det går inte. Även om jag vill. Den lille röde grabben med bläs har verkligen fångat mitt hjärta, helt underbar pojke! Hur trevligt som helst att sitta i valplådan och gossa med bäbisarna och snacka skit med Terese. Varför är det såpass långt till Karlstad för? Jag skulle vilja ses oftare!
 
Summan av det hela är helt klart att det varit en toppen helg, och ett helt perfekt avslut på agilitysäsongen! Nu ser jag än mer fram emot nästa år, med en Faile på G och fortsatta framsteg med Perrin. 

Bild