Dag: april 26, 2013

Vi klarade det!! (något försenat inlägg…)

Men som rubriken säger; vi klarade det! Perrin är kvalad till sitt första SM!! Helt OTROLIGT känns det för mig. Egentligen är det ju inte en jättestor grej, kanske, för mig är det dock det. En jätte stor grej. Jag menar verkligen JÄTTE stor. Shit alltså, vilken häftig känsla det kommer vara att stå på startlinjen på SM ihop med min allra, allra finaste stor-gris! Som jag har slitit med honom och nu har vi verkligen nått upp till det målet!

När jag gick i mål efter hopploppet i lördags visste jag inte vad jag skulle känna. Jag var så glad och det var så konstigt alltihop. Ingenting stämde. Det var ingen som såg loppet. Det var ingen som visste att vi skulle köra knappt. Det var ingen som förstod riktigt vad det betydde för mig. Cissi var inte där. Så samtidigt som jag blev jätteglad, hade jag ingen att vara glad med, vilket gjorde glädjen lite mindre. Faktiskt. Trist. Perrin var ju glad, men han förstod inte riktigt varför jag verkade så himla glad, jag menar, ro hit med godiset! Jag fick ju grattis och så, men då kände jag verkligen att jag hade velat ha Cissi med mig. Och känslan i bilen på väg hem var typ samma, jätteglad och ingen att dela glädjen med. Jag är så van vid det så det kändes lite som att det inte hänt, som att jag inbillade mig hela grejen. Otroligt glad samtidigt som jag inte trodde på det. En ganska olustig känsla, faktiskt.

Loppet i sig var ingen hit. Banan var svår och jag vet knappt vad jag tänkte när vi gick in. Jag tog tag i Perrin, pussade honom på nosen och sen körde vi bara. Han var i första hindret ganska rejält, det var först när vi vände tillbaka i slalom och jag kunde titta på första hindret som jag såg att det inte var rivet. Skönt, hela vägen nu. Vi löste svårigheten där många diskade sig på ett alternativt sätt, men vi löste det. Och Perrin var så duktig. Han har blivit så duktig, följsam, och lyssnar och försöker faktiskt göra rätt. Helt fantastiskt. När vi klarade den sista svårigheten efter en raksträcka där jag var tvungen att hinna fram och göra en wrap på ett hopphinder (som jag ofta har svårt för…) och jag skickade in honom i tunneln tänkte jag igen ”HELA VÄGEN NU”. Det blev lite fumligt, men i mål kom vi, med tydliga ”hopp” kommandon över de sista hindren. Och speakern påstod att vi var nollade, så jag var ju nästan tvungen att tro på det. Trots att ingen såg och kunde bekräfta.

Och nu är vi anmälda till vårt första gemensamma SM. Jag och min fina, fina Perrin. Min guldgosse. Herregud vilken prövning den hunden har varit och fortfarande kan vara, men han är verkligen mitt hjärta.

Klubbmästerskap, UBKNu är det träning som gäller fram till SM. Imorgon ska vi tävla i Tranås, vi ska kolla av kontaktfälten litegrann, känna av vad vi behöver träna på, och sen är det bara att träna. Nästa tävling blir Halmstad, som väl är helgen innan SM. Genrep, alltså. Jag ska försöka ge oss de bästa förutsättningarna inför SM, men väl där ska jag verkligen bara försöka njuta av stunden, att vi faktiskt är där och jobba i båda loppen. Vi kan ta oss runt, gör vi inte det är det inte hela världen, men då har vi varit där. Jag har stått på startlinjen på SM innan, med Ida. Men den här gången vet jag att jag faktiskt har en hund som kan gå bra om vi lyckas. Det är inte målet, men det är ändå en av grundförutsättningarna som vi står där med. Min fina prins. Herregud vad stolt jag är över honom. Min Perrin. Bara min. Och lite husses, om Perrin får bestämma, men mest av allt min.

Perrin på toppen

Perrin på toppen

 

Annonser