Perrin, vila mjukt

Den 19 januari fick hunden som tagit enorm plats i mitt liv och hjärta i 13,5 år, somna in.

Perrin var en pigg pensionär hela sommaren och hösten. Han var med och promenerade, dock i koppel eftersom synen och hörseln, (och envisheten…) blivit allt sämre. Under december märktes första tecknen på att han började bli lite dålig, han hostade lite ibland och var mer motvillig att följa med ut eller ens rasta sig. Han tunnare även ur ordentligt och blev en gammal hund även fysiskt. Detta blev sedan sämre under december och det var då jag första gången började tänka i banorna att det snart var dags. Efter årsskiftet blev han sedan stadigt sämre och vi pratade om ifall vi skulle låta honom somna innan bebisen kom, eller avvakta.

Morgonen den 19 januari var dock alla mina tvivel kring hur vi skulle göra borta. Hostan på nätterna hade eskalerat på ett par dygn och Perrin bara sov. Jag tittade honom i ögonen och det var verkligen dags. Min älskade, galna hund fanns inte kvar, han förtjänade ett avslut innan det blev ännu sämre. Vi tillbringade några timmar på sängen och myste innan det var dags att åka till Borås och djursjukhuset. Perrin fick två glassar på vägen (Han älskade glass) medan det kändes som jag bara ville vrida tillbaka tiden och slippa det som var på väg. Det var otroligt skönt att träffa bekanta människor på djursjukhuset och vara i en känd miljö. Perrin var lugn och allt gick fort. Han somnade mjukt och stilla medan jag och Markus så Hej då.

Cissi var hemma hos oss den helgen, och Kasper fick vara kvar hemma med henne, Elin, Erik och deras Marcus. Jag vet inte om det var rätt beslut i efterhand, Kasper har frågat efter Perrin och undrat var han är, men nu verkar han landat i att Perrin finns i himlen och vi har två hundar kvar. Vi pratar med Perrin ibland och fram för allt när månen och stjärnorna syns, som de gjorde den kvällen Perrin försvann, kommer det nog komma funderingar.

Jag är otroligt stolt över min svarta prins och allt vi åstadkommit tillsammans. Han har gett mig fantastiska upplevelser både vad gäller alla typer av tävling och hundträning, det är inte många hundsporter som vi inte provade. Perrin hade kunnat nå långt i alla grenar, men vi valde agility som passade galna Perrin perfekt. Han var även en fantastisk vän och kelgris och våra vandringar i alperna, dolomiterna och England ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Sommaren 2016 och 2017 var Perrin med som enda hund och framför allt de två resorna är jag så glad över att vi valde att göra så. Minnen för livet ihop med vår fina, fina vän. Vila mjukt älskade, älskade Perrin.

Annonser

3 kommentarer

  1. Sov gott Perrin.. Det känns som en era som tar slut nu, alla hundar som försvinner som var med då innan vi alla hade familj och barn utan hängde på tävlingar varje helg. Ont gör det, när gammelhundarna far vidare ❤️ Massor med kramar.

  2. Fina, fina Perra. Tänk vad mycket du gjort ihop med Perrin, tänk vad mycket han betytt. Alla gråa hår han gav oss när vi bodde på Rydsvägen. Alla blåmärken och tjuvnyp. Jag glömmer aldrig när han fick köldkramp första gången och grät i högan sky; drama queen i muskelförpackning. Älskade Perrin. ❤ Du fattas oss massor!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s