Månad: juni 2019

Midsommar!

En enda bild lyckades jag ta på vårt mysiga midsommar-firande, se ovan. Vår fina Kasper och tårtan som mormor skapat.

För andra året i rad firade vi här hemma, med lite andra gäster än förra året. Cissi och Marcus med barn stannade tills idag, mamma och Ingemar och Markus pappa var här över lunch och fika igår. Väldigt mysigt och alldeles lagom. De två stora barnen leker och har jättekul, Erik går runt i sin takt och kollar på saker och Lukas åt, sov och myste. Vi åt traditionell sill lunch såklart, jordgubbstårta och på kvällen grillade vi oxfilé från våra egna djur. Helt perfekt! Vädret hade vi med oss oxå, en liten regnskur kom tidig kväll, men i övrigt uppehåll om än kanske lite kyligt. Båda våra grabbar blev trötta och somnade i våran säng vid åtta, så jag och Markus hade en lugn och barnfri kväll . Elin somnade strax därefter i soffan medan Erik nattsuddade och var vaken tills Cissi och Marcus åkte bort och sov i ett av våra torp.

Härliga sommar!

Vad jag gillar svensk sommar, alltså den här riktiga svenska sommaren. Det är lagom varmt för aktiviteter, det växer som bara den på beten och åkrar, det finns gott om vatten i vattendrag och det blommar överallt!

Vi är mitt inne i vår första skörd, och hittills ser det så bra ut! Vi väntar alltid ett par veckor efter mjölkbönderna tar sin skörd innan vi slår vårt gräs. Vi är bara ute efter stor mängd, för mycket energi i för smakligt foder gör att våra lättfödda hereford blir tjocka. Efter förra året är det en sån lättnad att skörden ser bra ut, och att det är massor med gräs på alla beten. Förra året fick vi slita hela sommaren med grässkörd, nya beten och vatten till hagar där det normalt sett finns naturliga vattendrag, vilket gör att det jobb som är på sommaren i år känns väldigt enkelt. Vi har ett par kor kvar som troligen kommer kalva plus kor med de yngsta kalvarna, de går här hemma. Resten av djuren är utkörda till beten ett par km bort, så det vi lägger mest tid på är tillsyn.

Perrins födelsedag

Med jämna mellanrum kommer det över mig att min ögonsten, den vackraste hunden jag någonsin träffat, är borta. Jag kommer aldrig mer ropa på Perrin. Jag kommer aldrig mer krama om honom, hålla hans breda huvud i mina händer, pussa honom på huvudet, mitt emellan öronen, och andas in hans doft. Jag kommer aldrig mer känna tyngden av hans huvud i mitt knä när han gosar. Jag saknar Perrin så det gör ont ibland. Oftast känns det overkligt att han är borta, och jag får ibland påminna mig om att jag inte kommer hitta honom sovande nånstans.

Perrin lämnade oss 4 dagar innan Lukas föddes. Jag väljer att tro att det fanns en mening med det. Att deras själar snuddade vid varandra och att Lukas alltid kommer ha Perrin med sig. Även fast de aldrig fysiskt träffades. På liknande sätt är det med Faile och min pappa. Faile var ett par månader när pappa valde att avsluta sitt liv. En av de absolut sista gångerna jag träffade min pappa var en varm sommarkväll. Jag och Cissi körde ner till gården i Skene. Faile var med, vi grillade och tog en kort promenad med valpen Faile. Detaljerna är inte tydliga för mig längre, men känslan och minnet av den där kvällen finns där. Jag har Faile att tacka i mångt och mycket för att hon, och självklart även Perrin och Ida, hjälpte mig igenom tiden efter pappas död. Men kanske mest Faile för att hon symboliserade framtiden, att livet gick vidare. Lukas födsel ett par dagar efter Perrins död har samma symbolik. Att livet går vidare, fast kanske i en något annorlunda form.

Rullande Lukas och hur går det med tygblöjorna?

Lukas bara snurrar och snurrar här hemma nu. Så fort han läggs ner rullar han runt till mage – och blir sur! Han kommer ju inte framåt eller ens tillbaka till ryggläge. Sjukt jobbigt att vara bebis! Och jobbigt att ha en rullande bebis, farväl till tiden när det gick att lägga bebisen på soffor/ fönsterbänken eller liknande. Nu är det viloplats på golvet som gäller.

För övrigt använder vi nu i princip bara tygblöjor. När vi var hos Cissi i två dygn hade jag fått med mig exakt en tygblöja för lite, så då blev det en engångs. I övrigt kan jag inte se anledningen till att använda engångs längre, Lukas har tygblöjor både natt och dag och när vi är iväg på utflykter. Visst händer det nån gång ibland att det läcker lite, men byter en bara med ungefär två timmars mellanrum går det hur bra som helst. Borta är tiden med ryggbajs (händer i princip inte med tygblöjor). Att skalen kan vara hur fina som helst gör ju inget heller (se sista bilden 😍). Efter ett par månader av tvärstopp att pottas är nu herrn helt nöjd med det och jag fångar ofta både kiss och bajs, vilket såklart har positiv påverkan på blöjanvändandet oxå.

Sommaren är här!

Att tro att det ska finnas tid för långa ostörda stunder där hjärnan är så pass påkopplad att det är lämpligt att blogga, när en är hemma med treåring och fyramånaders, det är att tro för mycket. Hence endast foton och instagram-uppdateringar. Just nu sover treåringen medan bebisen och jag gick upp med Markus som nu har åkt till jobbet. Har jag tur hinner jag skriva nåt litet innan K vaknar.

Sommaren är här och livet rullar verkligen på. Vi har åkt på vårens femtioelfte sjukdom, allihopa är förkylda med hosta, halsont och snuva. Kasper går nån dag emellanåt på förskolan, men snart tar vi sommarlov därifrån helt. Han trivs och har roligt, men för mig är det bara stress att hinna hämta honom kl 11 de dagar han är där.

Bebisen växer och frodas, bortsett från sin nuvarande förkylning. Han hade tippat lite på kurvan sist vi vägde, och BVC tanten tyckte att vi skulle införa mat. Jag är dock inte orolig, vi ammar på, nån mat blir det inte förrän tidigast vid 6 månader och att han kan sitta stabilt och föra mat till munnen själv. Han är dessutom totalt ointresserad av vad vi gör vid köksbordet, så det finns inte på kartan att börja erbjuda ännu.

Hundarna njuter av sommaren. Faile går lös på gården mest hela tiden och äter upp allt äckel hon kan hitta. Taim har jobbat litegrann nu när vi släppt ut djuren, och tassen verkar hålla. Jag är sugen på att träna med honom, men av någon anledning hinner jag inte riktigt med. Han gör så mycket snyggt och det hade varit roligt att gå ett VP på nöt oxå, och kanske typ nästa år tävla lite mer på nöt. Men då behöver vi träna, både hemma och på andras djur.

Mitt nya intresse att odla håller i sig. Jag är lite tveksam till om vi kommer få nån skörd av typ någonting, men det växer bra! I förra veckan skördade jag spenat som vi gjorde vegetarisk lasagne på, supergott! sallat har vi så att det går att plocka det lilla vi äter, plus gräslök. Snart kan jag skörda första squashen! I förrgår planterade jag ut purjolök, broccolin är täckt med duk och ser fin ut. Ja, det går bra än så länge.

Renoveringen står lite och stampar efter vårbruk och betessläpp, och nu sjukdom. Det är vinterträdgården som är det stora som kvarstår på bottenvåningen. Målet är att väggar och tak ska vara klart till midsommar. Sedan hägrar takbyte på hela gamla huset under Markus semester i sommar. Och därefter får vi väl börja lite lätt med ovanvåningen. Det ska bli skönt när vi är klara med det stora, men vi har inte bråttom. Blir taket bytt så är det viktigaste avklarat! Vi röjer det vi hinner med på gården, har sått lite gräsmatta och slängt skräp, men mycket kvarstår ute.

I sommar kommer vi vara hemma under Markus huvudsemester, istället passar vi på att se alperna i höstskrud nu när jag är hemma. De två första veckorna i september är planen att vi kör ner och vandrar och bara är lediga. I år, med två barn, blir det nog ingen hund med, barnen får bli lite större innan det känns rimligt igen. Vi kommer ha fullt upp även utan hund.