Månad: november 2019

Renoveringen

Den här veckan hade vi plattsättare här som lade klinkers i vinterträdgården. Nu när det är färdigt har vi bara lister, foder och smygar kvar på nedervåningen, i ett par rum. Om man bortser från trappan till övervåningen och området runt den, plus badrummet som vi inte kommer renovera förrän allt annat är färdigt. Men bortsett från det. Känns väldigt konstigt faktiskt. Väldigt bra, såklart, men konstigt.

Idag kom årets första riktiga snö. Till Kaspers glädje, övriga var lite mer neutrala. Det var kallt tyckte Aemon, och följde glatt med Faile in efter en liten stund. Det går för övrigt väldigt bra med valpen, han är lättsam och smidig. Sover mycket och har lätt för att slappna av när han är trött. När vi är ute spanar han efter de andra hundarna, men söker kontakt (Och karameller) hos mig med jämna mellanrum.

Välkommen hem Aemon!

Igår kväll hämtade vi hem Aemon, vår working kelpie valp som förhoppningsvis ska bli en hjälp och senare arvtagare till Taims arbete som vallhund här hemma. Och så klart en familjemedlem, träningskompis och lekkompis!

Vi har bara haft en kolsvart kväll och natt än så länge men jag ser fram emot att gå ut och lurva lite med valpen nu när det blir ljust och se mer vad han är för en individ. Det som tydligt har visat sig är att han väldigt matglad, han kampar mer än gärna, han är social både mot folk och andra hundar. Han tycker höga ljud är lite läskigt typ en dörr som stängs hårt. Han är väldigt nyfiken, igår när jag rastade honom kom Markus gående i mörkret, Aemon gick emot honom, stannade sedan och skällde lite men så fort Markus hälsade på honom gick han utan tvekan fram.

De andra hundarna skötte sig över förväntan, faktiskt. Faile gillar valpar, men gjorde valpen lite tveksam först med sitt speciella läte (…). Han insåg dock fort att hon varken var sjuk och eller arg så han hälsade glatt på henne och hon försökte genast brottas lite. Taim som har stort personal space var jag lite tveksam till hur han skulle reagera på en valp, men han var lugn. Han hälsade fint och försiktigt och har sedan varit precis som att valpen alltid varit där. Kanske lite smekmånad och han kommer nog säga till valpen sedan, men en bra start iaf.

Kasper är helt förtjust och vill leka mycket, så där gäller det att balansera och prata om vad valpen behöver och gillar och så vidare, men det kommer nog gå fint. Valpen älskar Lukas, vilket inte är helt besvarat, mycket för att valpen tycker att Lukas är så go att han ska ätas upp, ungefär. Han vill bars pussa och pussa, något som inte alls uppskattas av bebisen.

Inomhus-träning

Jag har tidigare i mitt liv tränat väldigt mycket med hundarna inne, olika kroppskontrolls-övningar och tricks och sånt. Men det var innan det, sista hunden som fick göra sånt med lite mer ordning var Perrin. Taim och Faile kan lite grann, men det är det lilla det. Faile kan, eller kunde iaf, backa upp så hon stod på framtassarna mdd baktassarna mot en vägg, det är det mest fancy nån av de kan. Men, det går såklart att lära gamla hundar sitta, och framför allt är ju konster och dylikt otroligt bra styrketräning, därför tränar vi inomhus, på vår nyinköpta träningsmatta, ett par gånger i veckan. Så roligt! För min del är det även en uppfräschning inför valpen, i tänk och problemlösning. Jag tittar på andras valpträningsvideos med, och det är ju otroligt inspirerande! Och hundarna älskar det! Faile som har väldigt lätt för att ljuda är tyst och koncentrerad, vilket är ledorden i hennes träning just nu. Jag vill inte ha ljud, frustration i att inte veta vad jag vill och för låg belöningsfrekvens ger ljud, så mycket belöning och tydliga kriterier. Jag har även tidigare varit dålig på vad det är jag faktiskt vill ha, och vad jag inte vill ha, och därför belönat fel. Gör om gör rätt, inte belöna slarviga tramp på target till exempel. Jag vill inte att de ska krafsa, därför belönar jag bara tydliga tramp. Jag tror även viss frustration beror på att jag har lätt för att öka svårigheten för snabbt, Faile ljudar till exempel ofta när hon backar. Så vi har minskat svårigheten där, och ökar avstånden sakta. Ska nog nästa pass låta henne backa mot en target, så vi kan öka på avståndet igen, men utan att öka frustrationen.

Taim tränar på skiften sitt-ligg-stå, sitta fint, backa, bakdelsförflyttningar med framtassarna på en skål, bl.a.

Som sagt, sjukt roligt och utmanande för mig själv att ta tag i saker som jag gjort fel innan. Och när valpen kommer ska jag inte göra om samma fel, förhoppningsvis.

Grattis Taim 6 år!

Idag fyller Taim 6 år. Hurra, hurra, hurra! Fina fina Taim.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur perfekt han är, hur glada vi är att just han blev vår första vallhund, hur viktig han är, och hur självklar han är att ha att göra med. Men jag struntar i det. Istället skriver jag bara att vi älskar honom och hoppas att vi får fira hans födelsedag med honom i minst 20 år till.

Grattis världens finaste hamster! Njut av lugnet, snart flyttar lillebror in!

Valp-Taim och vuxen-Taim

Faile, en gammal tant!

Failes klo verkar läka som man kan förvänta sig. Skönt det! Lite meckigt är det så klart med bandage och att ta på skydd varje gång hon ska ut, men hon är pigg och glad och bryr sig inte mer om tassen än att hon tycker det är jobbigt att jag grejar med den. Snart slipper hon bandage, pulpan har läkt så bra att hon klarar sig med en strumpa inne plus sko ute.

Något jag upplevt det senaste, nu när det är mörkt varje kväll när vi promenerar, är att hon nog har börjat se lite dåligt. Hon tycker det är jobbigt att promenera i mörkret, och vill helst bara hem igen. På dagarna är hon som sagt nöjd och glad, och om jag jämför med Ida och Perrin var det precis så här de reagerade när de började se dåligt. Hoppas hennes ålderstecken lugnar ner sig nu, jag vill ha henne kvar ett par år till…

2 månader kvar…

Den här hösten går ju för fort. Hjälp, mina sista två månader av föräldraledighet har inletts, vad hände där?

Lukas har blivit ett riktigt litet barn, från att ha varit en bebis. Så roligt och full fart! Han kryper snabbt, dock med ett ben under sig. Han ställer sig mot allt och kan ta ett par försiktiga vingliga steg när han står mot saker. Han babblar och tjattrar och skriker. Just nu håller vi på att ta oss ur en förkylning så han har sovit dåligt i nån vecka, pga snor, men nu börjar det bli bättre igen, som tur är. Han har även fått massor med tänder, han hade två i underkäken sen innan, men nu har han fått fyra st i överkäken, ungefär samtidigt. Han har dreglat massor och lyckas bita sig själv, både i munnen och i fingrarna, oftare än vad det är roligt…

Pottningen går skräp just nu, han får sitta på pottan ibland, men det är ytterst sällan det kommer nåt. Däremot är han snabb på att bajsa i blöjan… trist, men vi tvingar så klart inte, det kommer längre fram. Hade ju dock varit skönt att slippa bajsblöjor.

Kasper har lärt sig att trampa på sin tramptraktor, cyklar stabilt på balanscykeln och trivs på förskolan. Han pusslar och pysslar mer än gärna, och vi läser ofta ett par böcker om dagen. På gympan vågar han säga sitt eget namn under presentationsrundan, och igår öppnade han dörren för brevbäraren och pratade lite med honom (lät konstigt, oftast kommer brevbäraren så klart inte fram och knackar på, men han hade ett paket att lämna. Jag var i köket och Kasper gick före ut i hallen och öppnade dörren). Annars är han lite blyg, men när han har koll på läget och känner sig trygg vågar han ta för sig.

Vi får även känna på frustrationen i att ha två barn, Kaspers impulskontroll lämnar ju lite att önska om en så säger… han har väldigt lätt för att slå, nypa, knuffa etc på Lukas i förbifarten. Omöjligt att förebygga även om vi försöker så gott det går. Kasper har typ mer empati med hundarna än vad han har med Lukas just nu, märkligt nog. Och ibland älskar han sin lillebror och busar och gosar med honom. Härligt med syskon!

Nu ska jag försöka njuta av varje dag som är kvar av året. Jag ska på utbildning två dagar i Mariestad eftersom jag ska gå en ledarskapsutbildning som börjar nu i höst och 1,5 år framåt. Det ska bli roligt, och ändå lite skönt att mjukstart med att faktiskt tänka lite jobb innan jag börjar i januari. Jag trivs på jobbet, även om jag också trivs väldigt bra med att vara hemma.

Vinterträning

Jag skrev ju sist om hur sugen jag är på att börja träna med valpen, och tills valpen kommer hem får Taim vara stand-in för träningen. Givetvis hoppas jag att jag hinner med att träna även honom, men msn vet ju aldrig sen när jag har börjat jobba igen. Han är ju himla rolig att träna med, men lite eftersatt minst sagt i många saker. Vi har kört ett par pass verbala kommandon i agility, dels runt och hopp på hopphinder, men även genom och slalom. Jag har inte tränat noga att han ska lyssna på vad jag säger, men efter att ha lyssnat på det avsnittet av agilitypodden kändes det ju bara korkat att inte träna det bättre. Han är lyhörd och fattar fort, så klart även detta. Jag tror att det kommer ge honom bättre möjligheter att dra på framåt på agilitybanan. Han är så snabb och jag är inte det just nu, så vi behöver lite fler verktyg för att få till en flytig agility.

Idag fick han oxå ett pass med tricks inne med sin kvällsmat, fånga beteenden, lite vad som helst för att se vad han hamnade på. Idag blev det ligg där han sedan flyttade bakdelen i sidled. Inte användbart till något alls, och det är ju tur att vi inte tränar lydnad, men kul att se honom testa sig fram. Jag skulle vilja shejpa fram en nosdutt i min hand, kanske får ta det nästa pass. Perrin var så duktig på det, och det är ju både gulligt och användbart. Jag ska oxå fokusera på backa litegrann, för att få till en bättre bakdelskontroll.