Författare: hapenidi

Sömn

Jag minns inte exakt hur första tiden med Kasper var, men jag har verkligen inga minnen av att jag spenderade flera nätter i rad med att försöka lugna knorrande, gnällande, gråtande bebis. Men det har jag gjort nu! Lukas har dels ”fel” sömnrytm, han sover väldigt bra på dagarna, men sämre på nätterna och han har lite magknip (vilket jag ju inte vet heller, men oftast slutar han vara knorrig efter fisar, rapar och/eller bajs). Standard det senaste har varit att han somnar och sover till 1-2 nånstans på natten, och sen är vaken mer eller mindre till kl 4-5. Lite olika varianter har jag gått igenom under vaken-perioderna för att försöka hålla honom mindre ledsen, ex sjal, grodhålla honom för att han lättare ska få ut gaser, försöka amma (det vill han oftast inte då), hud-mot-hud på bröstet, gå runt och vagga osv. Finns många saker att testa.

Men nu i natt kanske, kanske det har vänt lite! *taiträ*. Vi sov i soffan, jag och bebisen, för att inte störa Markus och Kasper så mycket. Somnade vid 22,30 och vaknade inte förrän nästan kl 5! Där emellan hade Lukas så klart ammat, men i princip utan att vare sig jag eller han vaknade! Kl 5 vaknade jag till, men bebisen fortsatte sova tills kl 7 när vi gick in och lade oss i sängen bredvid Kasper eftersom Markus åkte till jobbet. Som sagt, hoppas det går åt det hållet nu, det gör verkligen underverk för orken att få sova lite mer på nätterna.

Annonser

Lukas 1 vecka idag

Idag (eller igår, onsdag) blev lillebror, eller Lukas som han ska heta, hela 1 vecka gammal. Vi går runt här hemma och vänjer oss vid att vara fyra personer i familjen, och det går fint. Jag känner mig så lycklig över våra båda grabbar, Kasper som är en fantastisk liten treåring och bebisen som nu sover på nätterna. Eller ja, han ammar oxå. Men de första två nätterna hemma ägnade han sig åt att tvärvägra att ligga ner överhuvudtaget förrän vid 4-5 på morgonen. Två nätter ok, men mer hade jag inte orkat med på raken. Det hade jag ju såklart gjort på något vis, men jag är tacksam för att vi slapp lösa det… Däremot att liggamma när bebisen vaknar känns helt naturligt, Kasper ammade faktiskt tills i september, dock inte så mycket nattetid det sista. Så det kan jag utan problem göra i sömnen, med säker samsovning såklart. Kasper tycker om lillebror, han klappar lite på honom och pratar med honom och idag hjälpte han mig att bada honom. Men mest försöker vi se till att allt i Kaspers liv inte ska kretsa kring bebisen utan låter bebisen glida in i Kaspers vardag istället.

Övriga livet fungerar bra oxå, Lukas ammar, kissar, bajsar och är vaken i omgångar dagarna i genom. Han gillar att sitta i trikåsjalen och vi har varit ute i vintervädret ett par gånger. Vi har även börjat babypotta på rutin, och fångar regelbundet både kiss och bajs. I måndags var vi tillbaka i Skövde för läkarbesök nr 2 och PKU-test plus utskrivning från BB-vård i hemmet och imorgon ska vi till BVC och väga och mäta. Än så länge går allt bara toppenbra med bebis. Och han är ju så sockersöt att det är svårt att låta honom vara i fred. Som pricken över i, och den stora skillnaden mot förra gången, mår även jag bra. Känns otroligt att faktiskt få njuta av min lilla bebis och inte bara genomlida de första veckorna pga smärta.

Perrin, vila mjukt

Den 19 januari fick hunden som tagit enorm plats i mitt liv och hjärta i 13,5 år, somna in.

Perrin var en pigg pensionär hela sommaren och hösten. Han var med och promenerade, dock i koppel eftersom synen och hörseln, (och envisheten…) blivit allt sämre. Under december märktes första tecknen på att han började bli lite dålig, han hostade lite ibland och var mer motvillig att följa med ut eller ens rasta sig. Han tunnare även ur ordentligt och blev en gammal hund även fysiskt. Detta blev sedan sämre under december och det var då jag första gången började tänka i banorna att det snart var dags. Efter årsskiftet blev han sedan stadigt sämre och vi pratade om ifall vi skulle låta honom somna innan bebisen kom, eller avvakta.

Morgonen den 19 januari var dock alla mina tvivel kring hur vi skulle göra borta. Hostan på nätterna hade eskalerat på ett par dygn och Perrin bara sov. Jag tittade honom i ögonen och det var verkligen dags. Min älskade, galna hund fanns inte kvar, han förtjänade ett avslut innan det blev ännu sämre. Vi tillbringade några timmar på sängen och myste innan det var dags att åka till Borås och djursjukhuset. Perrin fick två glassar på vägen (Han älskade glass) medan det kändes som jag bara ville vrida tillbaka tiden och slippa det som var på väg. Det var otroligt skönt att träffa bekanta människor på djursjukhuset och vara i en känd miljö. Perrin var lugn och allt gick fort. Han somnade mjukt och stilla medan jag och Markus så Hej då.

Cissi var hemma hos oss den helgen, och Kasper fick vara kvar hemma med henne, Elin, Erik och deras Marcus. Jag vet inte om det var rätt beslut i efterhand, Kasper har frågat efter Perrin och undrat var han är, men nu verkar han landat i att Perrin finns i himlen och vi har två hundar kvar. Vi pratar med Perrin ibland och fram för allt när månen och stjärnorna syns, som de gjorde den kvällen Perrin försvann, kommer det nog komma funderingar.

Jag är otroligt stolt över min svarta prins och allt vi åstadkommit tillsammans. Han har gett mig fantastiska upplevelser både vad gäller alla typer av tävling och hundträning, det är inte många hundsporter som vi inte provade. Perrin hade kunnat nå långt i alla grenar, men vi valde agility som passade galna Perrin perfekt. Han var även en fantastisk vän och kelgris och våra vandringar i alperna, dolomiterna och England ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Sommaren 2016 och 2017 var Perrin med som enda hund och framför allt de två resorna är jag så glad över att vi valde att göra så. Minnen för livet ihop med vår fina, fina vän. Vila mjukt älskade, älskade Perrin.

Sovit borta utan mamma eller pappa! 

I helgen sov Kasper för första gången en hel natt borta, utan vare sig mig eller Markus. Mamma och Ingemar var barnvakter lör-sön så att vi kunde vara med på fest på Markus jobb. 

Övernattandet gick helt ok, han somnade enligt uppgift från barnvakten strax efter nio, i soffan. Mamma bar sedan upp honom till sängen där han sov till kl 05 ungefär. Vid den tiden brukar han ofta vakna till, med mig ammar han lite, med Markus myser han lite. Hos mamma blev han lite ledsen och ropade efter mamma och pappa, så de gick ner till soffan. Han fick kissa och fick nåt att äta och efter ett tag somnade han i soffan igen och sov ett par timmar till. Synd att han inte sov hela natten men kanske inte helt oväntat heller. Jag tycker ändå det gick bra och hoppas att mormor kände detsamma, trots viss trötthet dagen efter! 

Blöjfri?

När vi handlade på annandan köpte vi blöjor, som en gör med ett blöjbarn hemma. Väl hemma kände jag att nä, nu gör vi ett försök att bli av med detta! Nu eller till sommaren eftersom vi inte har så långa ledigheter innan dess. Sagt och gjort – bort med blöjan och av med byxorna på barnet. Kasper är pottad sedan han var ett par månader men det har gått lite sådär det senaste, han har inte haft tid riktigt. Jag har provat att låta honom vara utan byxor och blöja hemma innan och då har han småskvätt lite på golvet, men mest kissat på pottan. 

Redan första dagen visade han tydligt när han blev kissnödig, han blev orolig och skruvade på sig. Jag hämtade pottan eller tog honom till den och han kissade. De två första dagarna kissade han totalt en gång på golvet, vilket han avbröt och kissade klart på pottan. Även bajs hamnade på pottan mest, första dagen hann han inte riktigt fram, men andra gick det bra. Dag tre tog vi på lösa byxor inne vilket funkade. Vi vågade oss även på att gå ut en sväng men då blev det kiss i overallen. Sen dess har vi jobbat på med utökade svårigheter. Det har blivit medel kisdolyckor i overallen eller i byxorna men det är ju svårt, inte lätt att ha koll på att blöjan inte är kvar.  

Igår var Markus och Kasper i Falköping (40 min med bil enkelväg) för ett par korta ärenden. Pottan var med men Kasper höll sig hela utflykten. Idag har vi inte frågat om han behöver kissa eller bajsa någon gång, men han har sagt till eller själv gått till pottan varje gång. Även när han var ute med overall på sa han till. Heja! Vi tog bort nattblöjanfrån dag 2 och det har oxå fungerat. Han blir väldigt orolig även på natten om han behöver kissa så då har vi pottat honom, har hänt två nätter. Övriga nätter har han sovit från 20-21 tills vi går upp vid 7-8, utan några olyckor. Han har även varit hos farmor en hel dag och kissat på pottan, inga olyckor! Nu är det kritiska momentet förskolan som börjar på måndag, det blir intressant att se hur detta blir emottaget. Här hemma känns han iaf i princip blöjfri! 

Lagom till jul – beslut 

Jag har valt att inte döma det jag behöver för att behålla min auktorisation i år. Framför allt är det inte rätt läge i livet, jag hinner inte med att döma. Jag kommer inte heller betala medlemsskap i SAgiK i år, inte förrän efter årsmötet iaf, när det visar sig hur styrelsen kommer se ut framöver. Sen får vi se när jag blir sugen på att tävla eller träna igen, just nu är jag det inte alls. Just nu känns agilitytävlingar ganska otrevliga och jag klarar mig bra utan dom. 

Perrin till veterinären, igen

Med den kallare årstiden kommer bekymren med vaskulit som Perrin dras med, det vill säga att han typ förfryser öronkanterna och de senaste åren även svansen. Blå stjärnan i Borås har fått en ny hudveterinär och hon trodde det fanns mer att göra för Perrin i form av medicin, för att ge honom en mer smärtfri vinter. Från nu ska Perrin, efter att han var på undersökning hos hudveterinären i förra veckan, äta Trental. Det ska alltså göra hans vaskulit lättare att hantera. Han ska fortfarande använda mössan, och allra helst nåt typ av svansskydd (tips på det någon? Värmande svansskydd?) men förhoppningsvis kommer smärtan inte lika fort. Han ska även få fiskolja och vitamin E, för att hålla huden och pälsen i bra skick. Vi behöver snart en apotekare, eller sjukskötare för att kunna utfodra Perrin… 😆 vad gör man inte. 😘