Uncategorized

Lukas 3 månader

Bebisen blir mindre och mindre bara en bebis, mer och mer en liten individ. Det allra bästa med bebisar är att de växer och utvecklas och ganska fort, tycker jag. Jag längtar efter att Lukas ska kunna sitta själv eller åtminstone börja greppa och utforska saker. Visst det är mysigt med riktigt liten bebis, men som sagt, det är tur att det går relativt fort framåt.

Lukas sover hela nätter, han vaknar 2-3 gånger för att amma. Han har börjat bajsa lite färre gånger per dag, vilket ju är trevligt. Jag har även börjat hitta ett mönster i dagsvilan, med 3-4 längre sömnperioder under en dag. Vi tränar på magläge, som syns på bilden, han kan lyfta huvudet, men orkar än så länge inte så många sekunder. Kasper älskar sin lillebror och klappar och pussar gärna på honom. Lukas har även börjat skratta, framför allt när Markus busar med honom, oftast blir han jätteglad när han ser pappa. Mys!

Annonser

Haltande Taim

Just nu ser vallhundens enda motion ut så här:

Otroligt tråkigt, tycker vi båda två. Eller allihop kanske man ska säga, eftersom Markus oxå rastar hundarna. Taim började halta för ett par veckor sen. Först trodde jag det berodde på en skadad trampdyna, trampdynan läkte men hältan fanns kvar. Det har inte varit någon tydlig hälta och ibland tycker jag inte den har synts alls, för att ibland vara tydlig. Nästa steg var att vi tänkte stukning, så koppelvila i ca 10 dagar, men efter det haltande han fortfarande på ungefär samma sätt. Diffust och oregelbundet. Vi bokade då en tid hos veterinären, nu inför betessäsongen kan vi ju inte ha en halt vallhund! Taim markerade ganska direkt och tydligt på smärta i pekfingertån på höger fram. Veterinären tyckte inte hon kunde se någon vidare hälta inne, fast jag tycker ju att han knycker litegrann, men det kan ju vara inbillning. Tån röntgades men inget syntes på röntgen. Veterinären gissade på ligamentskada i den tån, ordinerade fortsätt koppelvila i 2 veckor i kombination med smärtlindring och sedan återbesök till ortoped. Och där är vi nu. Imorgon har det gått en vecka. Så tråkigt med koppelvila, dels för att Taim inte kan gå i koppel (…) men även för att det så klart är tråkigt för Taim. Våren är här och han får inte springa lös! Dessutom känns ju ligament-skada i allmänhet väldigt tråkigt. Jag har ingen egen erfarenhet av tår, Perrin skadade ett ligament i bogleden, men jag har ju hört mycket dåligt om vallhundar och tår… Bara att hålla tummarna för att vi får ordning på detta.

Förkyld bebis

Kul med febrig och vrålförkyld bebis första dagen värmen vågar visa sig.. Lukas har varit segt snorig sedan i måndags, i tisdags började en ögoninflammation ge sig till känna och natten till onsdag fick han feber. Han hade ca 38 grader, 38,5 men vi avvaktade och gav Alvedon. Allt tvärtemot vad 1177 både skriver och sa när vi ringde och frågade. Anledningen till avvaktandet är att han haft ok allmäntillstånd, han hostar inte och har inte svårt att andas, han ammar kissar, bajsar och är vaken. Men han har ganska mycket feber. I natt när han vaknade vid kl 2 hade han dock 39,4 i feber och eftersom 1177 är enda vårdinstans som jag vet om för rådfrågning nattetid (Ja förutom vårdapparna, det kanske är ett bättre alternativ nästa gång…) ringde vi dit och de så bara ”ge inte Alvedon, åk till akuten”. Sagt och gjort, ringde farmor som kom och passade sovande Kasper och åkte sedan de ca 6 milen till Skövde. Efter undersökning som visade på precis det vi redan konstaterat (förkyld bebis med ögoninflammation och snor och feber men bra andning och öron) fick vi åka hem igen. Med ordinationen att ge Alvedon för att hålla nere febern och så länge allmäntillståndet på bebisen fortsatte vara ok borde det gå över inom ett par dagar. Det är ju skönt att veta att han mår relativt bra iaf…

Efter att ha vilat inomhus hela dagen tog vi oss ut på promenad nu ikväll när Markus och Kasper åkte på ”Boll och lek” i Åsarp. Underbart väder och äntligen vågade jag låta Taim gå lös litegrann igen efter att han envist haltat litegrann på ett framben ett bra tag. Hoppas hältan håller sig borta nu.

Utvecklingssprång 2

Jag gissar att vi har en bebis som just nu befinner sig i ett utvecklingssprång, nr 2 som brukar infinna sig runt de här veckorna i ålder. Lukas gråter och gnäller just nu utan uppenbar anledning, det enda som funkar är att hålla honom nära och då helst över en axel. Ibland funkar det att bära i sele eller sjal när han är ledsen, men ofta vill han vara sömnig oxå då. Är han nöjd och jag råkar byta position på honom kan det göra att han blir otröstligt ledsen. Detta i kombination med en underbar, men ganska krävande, treåring som oxå utvecklas för fullt just nu, kan jag helt ärligt erkänna att jag i perioder får jobba en del med mig själv och mitt eget tålamod och humör.Jag tror helt och fullt på att inte möta Kasper med trots, det finns inget som blir bättre av det. Vi försöker låta honom utvecklas och prova nya saker och tankar, samtidigt som vi sätter gränser där det behövs, men inte i onödan. Han är väldigt mottaglig för att resonera och pratar vi bara med honom och förklarar varför så tar han till sig det vi säger. Det är häftigt att få vara delaktig i hans utveckling!


Lukas snart 8 veckor

En bebis-uppdatering, för att det är roligt för mig att ha sen.

Lukas växer och frodas, han ammar utan problem och har gjort sen start. På dagarna varvar vi mellan att sitta och amma och att amma i sele/sjal. Det sistnämnda har jag börjat med mer nu, men jag ser fram emot varmare väder så jag kan träna mer på det utan att frysa. Igår hittade jag min ringsjal, och den underlättar helt klart! Både inne, men även om jag vill springa ut en kortis, eller som idag när jag snabbhandlade innan jag hämtade Kasper på förskolan samt under själva hämtningen. På kvällarna när Lukas börjar bli trött är det liggamning som gäller, eller att gå runt med honom i sjalen/selen.

Sen 1-2 veckor tillbaka (borträknat en natt efter rota-vaccinering) sover Lukas hela nätter med 1-2 uppvak för amning. Såå skönt och jag försöker njuta av det, det vet en ju aldrig hur länge det håller i sig…

Vi försöker potta, men det har börjat gå lite trögt, oftast blir bebis mest arg och då slipper han så klart.

Utvecklingsmässigt märks det att han är starkare i nacken, han är vaken och uppmärksam längre perioder och ler litegrann.

Kasper tycker fortsätt bra om sin lillebror, han klappar på honom och pratar med honom och pussar på honom. Så gullig så, men inte överdrivet alls. När lillebror gråter går Kasper dit och pratar med honom.

Räddare i nöden!

I förrgår kväll lyckades vi glömma att stänga en grind i lösdriften, pga miss i kommunikationen. Ett par timmar efter att vi gjort ladugården, strax innan kl 20 på kvällen, hörde jag ett läte utifrån och såg sedan två stora svarta skuggor passera utanför fönstret från lösdriften. Tog väl ungefär 2 s innan jag insåg att det var kor. Kor på helt fel ställe, alltså. Även våra kor som har tillgång till rasthage och aldrig har varit uppbundna eller instängda inomhus blir väldigt livliga när de kommer ut i frihet, vilket de var i mörkret… Markus var iväg på ett ärende, men som tur på väg hem, så jag kastade i bebisen i selen och på med kläder över mig och honom och försökte förklara för Kasper vad vi skulle göra och att han kunde titta vidare på teven. Ut och stängde till grinden för att skademinimera. Som tur var hade inga kalvar gått ut, det var bara nyfikna kossor på språng. Ännu mer hjälp i oredan är det att vi har staket typ överallt, så det är bara via grusvägen som de kunde ta sig iväg och ut i skogen. Och nästa tur – vallhunden! Taim har lågsäsong på vallning nu, men fick hjälpa till, trots yra kor och mörker. Utan honom hade det tagit mycket längre tid att få in rymlingarna. Ett gäng kor tog en runda till vårt gamla hus, rundade dammen där och kom sedan tillbaka. Då hade Markus spärrat av en väg i korsningen med sin bil, jag vaktade en väg och Taim den andra medan Markus föste på korna in i rasthagen. Resten av korna höll till utanför lösdriften, de fick Taim valla in, och han var så duktig! Några av korna hade inte alls tänkt gå in än, men med stadig tass talade Taim om att jo du ska visst in där, och till slut var alla inne igen. Han jobbade snyggt och bestämt och ger varken upp eller tvekar när korna ifrågasätter hans beslutsamhet.

Allt gick iaf bra, korna var nog inte ute många minuter, men en hinner få ganska hög puls ändå. Det är svårt för de att ta sig ut i skogen, men att leta efter 20 dikor i skogen känns ju väldigt olustigt…

Väl inne i huset möttes jag av Kasper som höll på att ta på sig stövlar och mössa för att komma ut och hjälpa till. Han var inte ledsen som tur var, men tyckte såklart att det var lite konstigt att bli lämnad ensam inne i mörkret. Plutten.

Summan av kvällsäventyret – dubbelkolla alla grindar och vilken tur att vi har Taim!

Tygblöjor

Inför den här bebisen var jag sugen på att prova att använda tygblöjor. Med Kasper hade vi för dåliga tvätt- och torkmöjligheter plus att det kändes krångligt då. Men de första veckorna med Lukas kände jag mer och mer hur dåligt det känns att kasta såna mängder blöjor som det blir med en bebis så jag ville verkligen prova nåt annat. Efter att ha läst på litegrann bestämde jag mig för att jag ville ha ett system där en tar ur och tvättar en del av blöjan vid blöjbyten, inte hela blöjan. Av en slump var det första lämpliga jag hittade att köpa i en köp och sälj-grupp formsydda blöjor med PUL-skal, så det har vi provat och det fungerar jättebra! För icke-insatta är det inre tygskiktet sytt precis som en vanlig blöja fast i ett uppsugande tyg som alltså tvättas, och utanpå där sätter man på ytterliggare en blöja (PUL-skal i vårt fall, men man kan även använda t,ex, ullbyxor) som håller vätan inne. Typ. Googla om ni vill veta mer… Jag tycker detta fungerar jättebra, det är enkelt och tar bara lite mer tid än engångsblöjor gör. Tvättningen är lätt, bara att köra i 60 grader och låta torka, vilket även det går ganska fort. Jag har börjat köra de i torktumlaren lite snabbt den sista torktiden eftersom mina formsydda är av frotté vilket annars blir lite stelt och strävt efter tvätt.

Än så länge använder vi tygblöjor här hemma och engångs vid längre utflykter och nätter, vi får se om vi fortsätter så eller kanske även provar på nätterna framöver. När vi är ute i skogen eller iväg på andra längre aktiviteter känns det ändå lättast att köra på engångs.

Självklart (för mig) kör vi även, precis som vi gjorde med Kasper, EC, dvs pottar bebisen när han visar tecken på att behöva kissa eller bajsa. Det gör dels att vi får ett färre antal blöjor med kiss och ffa bajs men hjälper även bebisen att tömma tarmen ordentligt.

Tygblöjor och pottningen har såklart gjort att vår soptunna inte längre blir så överfull och det känns som ett bra litet steg i rätt riktning mot att slänga mindre. Vi använder oxå tvättlappar i tyg eller tvättar bebisens rumpa i rinnande vatten. Det finns så många fler delar i hushållet som vi kan ställa om till ett mer hållbart tänk, jag har ett par småsaker till som jag tänkte införa relativt omgående, men vi har såklart även möjlighet att göra större grejer, som t.ex. odla. Det är bara synd att jag har helt ogröna fingrar och Markus helt saknar intresse för grönsaksodling. Jag skulle verkligen vilja odla lite egna grönsaker, men det känns inte som att jag skulle lyckas genomföra det till skörd, tyvärr. Vi får se.