Uncategorized

6,2 kg valpis

De senaste två dagarna har vi åkt en del bil och därför oxå fått anledning och möjlighet att ta korta promenader i koppel på nya platser. Parkeringsplats vid Ica maxi, vid kyrka, djursjukhuset bl.a. Aemon är superduktig och kollar läget men mest bara går. Han tycker att alla människor är hans bästa vänner och hundar är lite läskiga när han är i koppel, men det känns ju rimligt med tanke på hans ålder…

På djursjukhuset passade vi på att gå in och sätta oss i väntrummet och käka godis en stund. En annan hund fanns där och den kunde han släppa och erbjöd lite backanden på golvet. Han kunde även gå upp på och sätta sig på vågen som stod precis framför den andra hunden. 6,2 kg stannade den på idag.

Bilåkning och koppelpromenader går bra. Han sover bra i bilen och vill inte jättegärna hoppa ur den.

För övrigt är det ju bara två veckor kvar till jul, vilket oxå innebär att det verkligen är slutspurt på min föräldraledighet. Och det känns bra! Det ska bli roligt att komma tillbaks till kontoret, och det känns bra att Markus tar möjligheten att vara hemma med grabbarna! Chansen kommer ju liksom aldrig tillbaka. De kommer ha det toppen hemma, vilket så klart gör det enklare för mig att börja jobba igen.

Promenad i samhället

I går var vi i Åsarp och Aemon fick promenera i samhället OCH i koppel, båda för första gången. Han är verkligen en fantastisk liten valp, tittade lite på bilar och var så klart fundersam kring kopplet och dess funktion, men efter runt tufsande med massa karamell-ätande i kanske 20 minuter var han lugn med allt. Då började han kampa med kopplet istället för att söka kontakt, vilket jag tror berodde mest på att han helt enkelt blev trött. Men som sagt, det gick verkligen hur bra som helst. Han är en stabil och trygg valp och det är väldigt lite som bekommer honom direkt. Även bilåkning går fint.

Jag vågar inte säga om det är rastypiskt för wk men nåt som jag uppskattar så otroligt mycket i båda mina är hur tysta de är. Båda två har egentligen bara ett tillfälle när de skäller, och det är när de uppmanar Faile till lek, i övrigt ska det verkligen till för att de ska låta. Idag tränade jag lite bakdelsförflyttning med Taim medan Aemon fick vara på andra sidan hundgrinden och det var inga problem. Aemon fick godis när han satt tyst och tittade, vilket han gjorde typ hela tiden så det var ju lätt belönat. När jag lekte lite med Taim skällde han till en gång, sen satte han sig ner igen och tittade. Som sagt, mycket uppskattat efter många år med staffar…

Badhus och valpträning

Aemon har bott här i knappt en vecka, men känns redan(/fortfarande?) enkel och självklar. Visst blir det tillfällen när det är en smula kaotiskt, det går ju inte att undvika i en småbarns- valpfamilj, men överlag går det väldigt bra. Han har kissat inne en gång sen vi fick hem honom, en morgon, i övrigt kissar och bajsar han ute. Jag shejpar och fångar beteenden allt vad jag hinner med, minst ett pass om dagen tror jag det har blivit. Idag fick jag till både att stationera på en kudde och att backa ett par steg. Tidigare har jag fångat alla skiften stå, sitt, ligg och vrida huvudet åt höger och vänster. Bland annat. Det går oavsett fint och är väldigt lärorikt. Det gäller verkligen att tänka till, vad belönar jag egentligen? Belönas nåt annat än det jag avsett märks det ganska fort… Han är väldigt kontaktsökande, både ute och inne och kommer bra på sitt namn (utan andra störningar). Faile leker gärna med honom, och Taim accepterar honom. Aemon försökte lägga sig i Taims bädd en kväll, det gör han nog inte om, i övrigt har inte jag sett några fräsningar.

Idag har jag och barnen varit i badhuset. Jag har varit tveksam till att genomföra det tidigare, men Markus som bara ser möjligheter åkte dit själv med båda två när jag jobbade i förra veckan. Då ville inte jag vara sämre! Och det gick ju kanoners! Båda två älskar vatten, och Kasper känns väldigt trygg med sina simpuffar. Vi badade, lekte i bebis-bassängen och bastade. En aktivitet som var totalt energi-dränerande så nu gör vi inte många knop resten av dagen…

Renoveringen

Den här veckan hade vi plattsättare här som lade klinkers i vinterträdgården. Nu när det är färdigt har vi bara lister, foder och smygar kvar på nedervåningen, i ett par rum. Om man bortser från trappan till övervåningen och området runt den, plus badrummet som vi inte kommer renovera förrän allt annat är färdigt. Men bortsett från det. Känns väldigt konstigt faktiskt. Väldigt bra, såklart, men konstigt.

Idag kom årets första riktiga snö. Till Kaspers glädje, övriga var lite mer neutrala. Det var kallt tyckte Aemon, och följde glatt med Faile in efter en liten stund. Det går för övrigt väldigt bra med valpen, han är lättsam och smidig. Sover mycket och har lätt för att slappna av när han är trött. När vi är ute spanar han efter de andra hundarna, men söker kontakt (Och karameller) hos mig med jämna mellanrum.

Välkommen hem Aemon!

Igår kväll hämtade vi hem Aemon, vår working kelpie valp som förhoppningsvis ska bli en hjälp och senare arvtagare till Taims arbete som vallhund här hemma. Och så klart en familjemedlem, träningskompis och lekkompis!

Vi har bara haft en kolsvart kväll och natt än så länge men jag ser fram emot att gå ut och lurva lite med valpen nu när det blir ljust och se mer vad han är för en individ. Det som tydligt har visat sig är att han väldigt matglad, han kampar mer än gärna, han är social både mot folk och andra hundar. Han tycker höga ljud är lite läskigt typ en dörr som stängs hårt. Han är väldigt nyfiken, igår när jag rastade honom kom Markus gående i mörkret, Aemon gick emot honom, stannade sedan och skällde lite men så fort Markus hälsade på honom gick han utan tvekan fram.

De andra hundarna skötte sig över förväntan, faktiskt. Faile gillar valpar, men gjorde valpen lite tveksam först med sitt speciella läte (…). Han insåg dock fort att hon varken var sjuk och eller arg så han hälsade glatt på henne och hon försökte genast brottas lite. Taim som har stort personal space var jag lite tveksam till hur han skulle reagera på en valp, men han var lugn. Han hälsade fint och försiktigt och har sedan varit precis som att valpen alltid varit där. Kanske lite smekmånad och han kommer nog säga till valpen sedan, men en bra start iaf.

Kasper är helt förtjust och vill leka mycket, så där gäller det att balansera och prata om vad valpen behöver och gillar och så vidare, men det kommer nog gå fint. Valpen älskar Lukas, vilket inte är helt besvarat, mycket för att valpen tycker att Lukas är så go att han ska ätas upp, ungefär. Han vill bars pussa och pussa, något som inte alls uppskattas av bebisen.

Inomhus-träning

Jag har tidigare i mitt liv tränat väldigt mycket med hundarna inne, olika kroppskontrolls-övningar och tricks och sånt. Men det var innan det, sista hunden som fick göra sånt med lite mer ordning var Perrin. Taim och Faile kan lite grann, men det är det lilla det. Faile kan, eller kunde iaf, backa upp så hon stod på framtassarna mdd baktassarna mot en vägg, det är det mest fancy nån av de kan. Men, det går såklart att lära gamla hundar sitta, och framför allt är ju konster och dylikt otroligt bra styrketräning, därför tränar vi inomhus, på vår nyinköpta träningsmatta, ett par gånger i veckan. Så roligt! För min del är det även en uppfräschning inför valpen, i tänk och problemlösning. Jag tittar på andras valpträningsvideos med, och det är ju otroligt inspirerande! Och hundarna älskar det! Faile som har väldigt lätt för att ljuda är tyst och koncentrerad, vilket är ledorden i hennes träning just nu. Jag vill inte ha ljud, frustration i att inte veta vad jag vill och för låg belöningsfrekvens ger ljud, så mycket belöning och tydliga kriterier. Jag har även tidigare varit dålig på vad det är jag faktiskt vill ha, och vad jag inte vill ha, och därför belönat fel. Gör om gör rätt, inte belöna slarviga tramp på target till exempel. Jag vill inte att de ska krafsa, därför belönar jag bara tydliga tramp. Jag tror även viss frustration beror på att jag har lätt för att öka svårigheten för snabbt, Faile ljudar till exempel ofta när hon backar. Så vi har minskat svårigheten där, och ökar avstånden sakta. Ska nog nästa pass låta henne backa mot en target, så vi kan öka på avståndet igen, men utan att öka frustrationen.

Taim tränar på skiften sitt-ligg-stå, sitta fint, backa, bakdelsförflyttningar med framtassarna på en skål, bl.a.

Som sagt, sjukt roligt och utmanande för mig själv att ta tag i saker som jag gjort fel innan. Och när valpen kommer ska jag inte göra om samma fel, förhoppningsvis.

Grattis Taim 6 år!

Idag fyller Taim 6 år. Hurra, hurra, hurra! Fina fina Taim.

Jag tänkte skriva ett inlägg om hur perfekt han är, hur glada vi är att just han blev vår första vallhund, hur viktig han är, och hur självklar han är att ha att göra med. Men jag struntar i det. Istället skriver jag bara att vi älskar honom och hoppas att vi får fira hans födelsedag med honom i minst 20 år till.

Grattis världens finaste hamster! Njut av lugnet, snart flyttar lillebror in!

Valp-Taim och vuxen-Taim