Utökning av flocken

Jag har alltid som intention innan semestern att jag ska skriva lite om den, men under tiden och efter känns det oftast som en övermäktig uppgift. Allt är så bra och jag vill inte utelämna nåt, men till slut blir det inget istället. Och just idag orkar jag inte, får se om jag gör en throwback senare i höst istället. Bjuder på en bild på Kasper på en lekplats med lite utsikt iaf.

Just nu går jag och väntar lite, förhoppningsvis utökas vår fyrbenta flock i höst, och tillskottet borde födas i dagarna. Spännande och det ska bli roligt med en valp! Självklart är det en working kelpie igen, finns ingen anledning att ändra ett perfekt koncept. Vi behöver en vallhund till, och i övrigt vill jag träna agility och motionera med hunden, plus att den ska vara enkel att ha hemma, vilket stämmer otroligt bra på Taim. Och förhoppningsvis på nästa hund med. Tyvärr har vi ju inga får längre, men träning på såna hoppas jag att vi kan få till ändå. Det är ju lite trist att ha valp på vintern, men det passar ändå bra i och med att jag är hemma nu, och i januari tar Markus över. Och Lukas har hunnit bli nästan ett år, vilket ändå känns smidigare än en pytte bebis.

Lukas 8 månader

Imorgon blir Lukas 8 månader! Han är och har hittills varit, väldigt lik sin storebror i sätt och utveckling. Båda två har varit lite sura som bebisar, och även om han nu är mer nöjd är han fortfarande ingen jätteglad bebis. Det som får honom att skratta och bli glad är oftast storebror, och att leka tittut är en höjdare just nu. Igår lyckades han för första gången förflytta sig lite framåt genom nåt som liknar kryp, och nu på morgonen ställde han sig upp mot en puff. Den motoriska utvecklingen går alltså stadigt framåt. Han är även medveten om att personer, ffa jag, kan försvinna. Ser han att jag går ifrån honom blir han oftast väldigt ledsen. Just nu funkar bärselen bra när han är trött, men inte alltid annars. Däremot går ringsjalen bra då, så den använder jag en hel del just nu. Han sover bra, oftast vaknar han en gång på natten för att amma lite, men somnar snabbt om. Om han inte är bajsnödig, då är det bara att gå upp och potta honom. Pottar gör vi, men bara bajs på signal. Oftast går det bra, även om jag hade ett par skitdagar efter semestern när han bajsade hela tiden kändes det som. Han behövde väl få ordning på magen, nu är det en gång om dagen igen.

Vi erbjuder mat när vi äter och där emellan ammar han. Just nu har han lite svårt att hinna med att amma på dagen, ffa när det är rörelse runt honom, men i perioder under dygnet ammar han lite mer.

Allt som allt är han så klart världens bästa bebis och vi ser så mycket fram emot att möta livet ihop med Lukas!

Lukas dop

Igår döptes Lukas i vår lilla kyrka i Solberga med efterföljande lunch och dopkaffe hemma hos oss. Vi ville ha det litet och efter att några tackat nej blev vi runt 20 pers totalt, alldeles perfekt. Cissi kom hit och hjälpte mig med mat och tårtor, medan Markus städade och fixade både ute och inne. Vi bjöd på tre pajer, dubbelmarinerad oxfilé (från våra egna djur såklart), morotstzatziki och picklad rödlök. Alla grönsaker var hemodlade, kantarellerna plockade av mig i vår skog och nötfärsen från våra djur. Så närproducerat det kunde bli, med andra ord! Och jag gav mig på att göra tårtor för första gången nånsin, med sockerpasta och lite olika fyllningar. Eller jag och jag, Vi var ju två. Tusen, tusen gånger om, tack Cissi för hjälpen med allt inför dopet!

Lukas faddrar är Cissi och Markus kompis Martin. Och Kasper hjälpte till i kyrkan med att hälla upp vattnet i dopfunten!

Solberga kyrka är en underbart gullig mycket liten kyrka som ligger vackert på en höjd i vår by Solberga, 5 km hemifrån oss. Tyvärr lyckades vi pricka helt fel i bebisens sömnschema, så han var trött och gnällig hela ceremonin igenom. Förutom just när prästen tog honom och genomförde själva dopet, då var han ok. Men, inte mycket att göra. Vi hade valt två psalmer (Måne och sol och Du vet väl om att du är värdefull) plus Sång till friheten av Björn Afzelius. Tyvärr, som så många gånger förr, lyckades kantorn förstöra all musik med för hög tonart och konstig takt i vår egenvalda sång, men jag hoppas att det gick att känna sångerna i alla fall.

Mat och fika hemma på Mellomgården gick jättebra, maten var god och tårtorna goda även om jag förstår varför det krävs lite träning för att få de riktigt snygga utseendemässigt… Lukas somnade i bilen på vägen hem och sov sedan ett tag, så han var i form och så glad och nöjd som han brukar vara resten av eftermiddagen. Han fick jättefina presenter, tack allihop för dom! Och som sagt, tack för att ni kom och delade dagen med oss!

Det som inte alls blev som det var tänkt, snarare motsatsen, var att Cissi precis när vi kom till kyrkan började må dåligt och sedan blev sämre, kräktes och väl hemma hos oss fick fruktansvärt ont i magen. Slutade sen med akuten, smärtlindring och konstaterat troligt gallstensanfall. Såå himla tråkigt! Cissi skulle läst en dikt i kyrkan, men det går ju inte när man mår så dåligt, men jag klistrar in den här istället.

Så kom du då till oss du älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft. 
*
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting. 
*
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.  
*
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
Den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont
En lycka för stor att förklara

Skörd i odlingen

Nu är vi där i säsongen att vi har så mycket grönt att vi flera gånger i veckan äter helt egenproducerad mat. Utöver det gröna jag odlar har vi ju både nötkött från våra egna djur, färs från älg som skjutits i något av jaktlagen där våra marker ingår samt ägg från svärmors höns. Vi köper korv i bland, och det händer att vi köper kyckling, dock väldigt sällan eftersom just kyckling-produktion inte är något jag gillar, av djurskyddsskäl.. Och så köper vi mejeri-produkter så klart. Så mycket ekologiskt det bara går. Vi äter mycket mer vegetarisk mat nu för tiden, och använder ofta bönor och ärtor i matlagningen. Till nästa år är det helt klart nåt jag ska utöka odlingen av, ärtor och bönor.

Det allra bästa med att odla egen mat är att det ger utmärkta anledningar att utvidga förrådet av maträtter. Och läsa på lite, vad kan en till exempel göra med ett överflöd av tomater? Jag tänkte lägga in nån burk eller två, ska tydligen vara ett gott tillbehör till grytor!

Kennelläger!

Igår och idag var det kennelläger för Tanspots vallhundar hos Maria i Väröbacka. Träna vallning med Maria som instruktör stod på schemat. Eftersom jag var tvungen att ha med mig Lukas var vi bara med och tränade igår men vi sov över tills idag och stannade och lyssnade lite på förmiddagen innan vi åkte hem.

Första insikten; hjälp vad min hund har blivit gammal! Sex år blir han i november, när hände det?

Vad tar jag med mig? Alltså, Taim gjorde precis vad jag kan begära av honom. Han var olydig och gick helt på eget huvud. Vilket jag visste och även var vad jag sagt att vi behövde träna på. Handen på hjärtat, vi har inte tränat på evigheter, han jobbar här hemma och får allt som oftast tänka och känna och bestämma själv. Och oftast går det bra, för vi gör ungefär samma saker. När vi ska göra något som Taim inte fattat, det är då det går dåligt. Han har stoppat djur i helt fel tid, han har vallat ihop två grupper som vi delat osv. När hans trodda uppgift inte stämmer överens med det vi gör, då skiter det sig eftersom han inte lyssnar. Tråkigt. Men nu har jag fått inspiration av jobba med det så att vi jobbar ihop framöver, och inte var och en för sig! Det kommer krävas en del övertalning från min sida innan Taim köper att han behöver lyssna på, och lyda, mig, för han är jädrigt envis i att hans tanke är bättre än min, men jag får försöka vara envisare.

– Släpp inte igenom fel. Gör han fel, lägg honom och kommendera igen.

– Var inte lite småsur, nalla inte ur irritationsskålen. Humöret ska vara bra, ända tills det eventuellt blir riktigt fel.

– Gör det inte lättare för honom när han gör fel. Kommendera ligg och sedan kommando igen. Han hör vad jag säger, han tycker bara att jag har fel.

– Träna på visslan, om inte annat kan jag träna inför nästa hund så jag kan införa den lättare då.

– Ha lite is i magen när han gör bra saker, låt honom gå och se vad han gör så länge han inte ändrar uppgiften. Han gör inget dumt!

Lukas har skött sig ok. Det är klart lättare att åka och träna hund utan bebis, men alternativet var ju att inte åka alls och lyssna kan jag ju göra även med bebis. Oftast har han varit nöjd, han har ammat, kikat lite och sovit en hel del. När han blivit för trött har han varit lite gnällig men mest har han varit nöjd. Han, och jag, sov som en stock och vaknade skönt utvilade kl 8.

På hemvägen fick vi stanna och ta en paus eftersom herr bebis vägrade somna och blev sur. Han blir dock nöjd igen så fort han kommer ut det äckliga babyskyddet. Efter mat, ny blöja och lite gos kunde han sitta och greja för att sedan somna till slut, när vi var nästan framme i Gällstad.

Mat intro!

Då har vi börjat lite med matintro för Lukas. Egentligen ska vi nog vänta nån vecka till innan vi börjar på ”riktigt” eftersom han inte sitter själv än och inte heller är 6 månader gammal, men vi tjuvstartar lite. Vi kommer introducera mat genom blw (baby led weaning) precis som vi gjorde med Kasper. I princip innebär det att barnet själv styr sitt intag av mat och vi bara erbjuder lämpliga matbitar. Bebisen ammas fortfarande fritt och kommer så göra länge än. Vid blw får bebisen äta samma mat som övriga familjen och blir på så vis van vid olika konsistenser och smaker direkt. Lukas har stoppat i sig och svalt eller försökt svälja en pastabit, grötpinne, banan, morot och potatis hittills. Han har kväljts lite och det ÄR jobbigt att titta på, men det är oxå så bebisar lär sig hantera mat. De har en utmärkt kväljningsreflex som används långt innan det är någon risk för att barnet sätter i halsen.

För många runt om verkar detta sättet att introducera mat vara i det närmaste provocerande, vi varken mosar eller matar eller köper några barnmatsburkar – lär han sig någonsin äta?! Ja, det gör han. I sitt tempo, men vi har inte bråttom, äta mat ska de ju göra hela livet sen.