Härliga sommar!

Vad jag gillar svensk sommar, alltså den här riktiga svenska sommaren. Det är lagom varmt för aktiviteter, det växer som bara den på beten och åkrar, det finns gott om vatten i vattendrag och det blommar överallt!

Vi är mitt inne i vår första skörd, och hittills ser det så bra ut! Vi väntar alltid ett par veckor efter mjölkbönderna tar sin skörd innan vi slår vårt gräs. Vi är bara ute efter stor mängd, för mycket energi i för smakligt foder gör att våra lättfödda hereford blir tjocka. Efter förra året är det en sån lättnad att skörden ser bra ut, och att det är massor med gräs på alla beten. Förra året fick vi slita hela sommaren med grässkörd, nya beten och vatten till hagar där det normalt sett finns naturliga vattendrag, vilket gör att det jobb som är på sommaren i år känns väldigt enkelt. Vi har ett par kor kvar som troligen kommer kalva plus kor med de yngsta kalvarna, de går här hemma. Resten av djuren är utkörda till beten ett par km bort, så det vi lägger mest tid på är tillsyn.

Annonser

Perrins födelsedag

Med jämna mellanrum kommer det över mig att min ögonsten, den vackraste hunden jag någonsin träffat, är borta. Jag kommer aldrig mer ropa på Perrin. Jag kommer aldrig mer krama om honom, hålla hans breda huvud i mina händer, pussa honom på huvudet, mitt emellan öronen, och andas in hans doft. Jag kommer aldrig mer känna tyngden av hans huvud i mitt knä när han gosar. Jag saknar Perrin så det gör ont ibland. Oftast känns det overkligt att han är borta, och jag får ibland påminna mig om att jag inte kommer hitta honom sovande nånstans.

Perrin lämnade oss 4 dagar innan Lukas föddes. Jag väljer att tro att det fanns en mening med det. Att deras själar snuddade vid varandra och att Lukas alltid kommer ha Perrin med sig. Även fast de aldrig fysiskt träffades. På liknande sätt är det med Faile och min pappa. Faile var ett par månader när pappa valde att avsluta sitt liv. En av de absolut sista gångerna jag träffade min pappa var en varm sommarkväll. Jag och Cissi körde ner till gården i Skene. Faile var med, vi grillade och tog en kort promenad med valpen Faile. Detaljerna är inte tydliga för mig längre, men känslan och minnet av den där kvällen finns där. Jag har Faile att tacka i mångt och mycket för att hon, och självklart även Perrin och Ida, hjälpte mig igenom tiden efter pappas död. Men kanske mest Faile för att hon symboliserade framtiden, att livet gick vidare. Lukas födsel ett par dagar efter Perrins död har samma symbolik. Att livet går vidare, fast kanske i en något annorlunda form.

Rullande Lukas och hur går det med tygblöjorna?

Lukas bara snurrar och snurrar här hemma nu. Så fort han läggs ner rullar han runt till mage – och blir sur! Han kommer ju inte framåt eller ens tillbaka till ryggläge. Sjukt jobbigt att vara bebis! Och jobbigt att ha en rullande bebis, farväl till tiden när det gick att lägga bebisen på soffor/ fönsterbänken eller liknande. Nu är det viloplats på golvet som gäller.

För övrigt använder vi nu i princip bara tygblöjor. När vi var hos Cissi i två dygn hade jag fått med mig exakt en tygblöja för lite, så då blev det en engångs. I övrigt kan jag inte se anledningen till att använda engångs längre, Lukas har tygblöjor både natt och dag och när vi är iväg på utflykter. Visst händer det nån gång ibland att det läcker lite, men byter en bara med ungefär två timmars mellanrum går det hur bra som helst. Borta är tiden med ryggbajs (händer i princip inte med tygblöjor). Att skalen kan vara hur fina som helst gör ju inget heller (se sista bilden 😍). Efter ett par månader av tvärstopp att pottas är nu herrn helt nöjd med det och jag fångar ofta både kiss och bajs, vilket såklart har positiv påverkan på blöjanvändandet oxå.

Sommaren är här!

Att tro att det ska finnas tid för långa ostörda stunder där hjärnan är så pass påkopplad att det är lämpligt att blogga, när en är hemma med treåring och fyramånaders, det är att tro för mycket. Hence endast foton och instagram-uppdateringar. Just nu sover treåringen medan bebisen och jag gick upp med Markus som nu har åkt till jobbet. Har jag tur hinner jag skriva nåt litet innan K vaknar.

Sommaren är här och livet rullar verkligen på. Vi har åkt på vårens femtioelfte sjukdom, allihopa är förkylda med hosta, halsont och snuva. Kasper går nån dag emellanåt på förskolan, men snart tar vi sommarlov därifrån helt. Han trivs och har roligt, men för mig är det bara stress att hinna hämta honom kl 11 de dagar han är där.

Bebisen växer och frodas, bortsett från sin nuvarande förkylning. Han hade tippat lite på kurvan sist vi vägde, och BVC tanten tyckte att vi skulle införa mat. Jag är dock inte orolig, vi ammar på, nån mat blir det inte förrän tidigast vid 6 månader och att han kan sitta stabilt och föra mat till munnen själv. Han är dessutom totalt ointresserad av vad vi gör vid köksbordet, så det finns inte på kartan att börja erbjuda ännu.

Hundarna njuter av sommaren. Faile går lös på gården mest hela tiden och äter upp allt äckel hon kan hitta. Taim har jobbat litegrann nu när vi släppt ut djuren, och tassen verkar hålla. Jag är sugen på att träna med honom, men av någon anledning hinner jag inte riktigt med. Han gör så mycket snyggt och det hade varit roligt att gå ett VP på nöt oxå, och kanske typ nästa år tävla lite mer på nöt. Men då behöver vi träna, både hemma och på andras djur.

Mitt nya intresse att odla håller i sig. Jag är lite tveksam till om vi kommer få nån skörd av typ någonting, men det växer bra! I förra veckan skördade jag spenat som vi gjorde vegetarisk lasagne på, supergott! sallat har vi så att det går att plocka det lilla vi äter, plus gräslök. Snart kan jag skörda första squashen! I förrgår planterade jag ut purjolök, broccolin är täckt med duk och ser fin ut. Ja, det går bra än så länge.

Renoveringen står lite och stampar efter vårbruk och betessläpp, och nu sjukdom. Det är vinterträdgården som är det stora som kvarstår på bottenvåningen. Målet är att väggar och tak ska vara klart till midsommar. Sedan hägrar takbyte på hela gamla huset under Markus semester i sommar. Och därefter får vi väl börja lite lätt med ovanvåningen. Det ska bli skönt när vi är klara med det stora, men vi har inte bråttom. Blir taket bytt så är det viktigaste avklarat! Vi röjer det vi hinner med på gården, har sått lite gräsmatta och slängt skräp, men mycket kvarstår ute.

I sommar kommer vi vara hemma under Markus huvudsemester, istället passar vi på att se alperna i höstskrud nu när jag är hemma. De två första veckorna i september är planen att vi kör ner och vandrar och bara är lediga. I år, med två barn, blir det nog ingen hund med, barnen får bli lite större innan det känns rimligt igen. Vi kommer ha fullt upp även utan hund.

Odling

Jag har länge önskat att jag kunnat något om odling, tyvärr har det verkligen inte varit min grej, varken blommor eller grönsaker, någonsin. När jag och Markus flyttade ihop gjorde jag ett tappert försök att odla i ett trädgårdsland. Visst kom det upp en del grönsaker, men Faile åt upp nästan allt (inkl icke uppgrävda morötter) och det Faile inte ville ha blev stående. Sedan grävdes landet bort och blev hundgård.

Men i år gör jaget nytt försök, på ny plats. Det ska gå! Tillsammans med Markus föräldrar har vi ett land som är plöjt och bearbetat med traktor och redskap. Där har vi potatis, gul lök, röd lök, schalottenlök, morötter, lite bondbönor och lite grönkål. Sedan har jag gett mig på ytor som tidigare varit odlade, men nu bara bestod av kirskål i mängder. Där har vi grävt bort översta lagret med jord och sedan grävt två rejäla bäddar som gödslats med djupströbädd från fåren. I de båda bäddarna har jag sått bondbönor, sockerärtor, lite mer morötter, spenat, sallat, purjolök, salladslök. Jag har även sått och planterat squash och körsbärstomater i kruka, liksom basilika. Frösådder som inte planterats ut ännu är chili och paprika, tagetes, purjolök och broccoli. Jag tycker att jag har tagit i lite i mängd, och det var meningen, men jag tror att jag kommer tycka att det var alldeles för lite av det mesta, utom löken och broccolin om de lyckas. Men jag ser i år som ett test-år där jag ska försöka få in lite rutin för att odla. Det är ju slöseri att bo som vi gör med de förutsättningar vi har och inte odla egna grönsaker. Tänk vilken känsla att kunna äta måltider helt bestående av egenodlade grönsaker och rotfrukter med kött från våra egna djur!

Återbesök med Taim

Idag var det dags för återbesök för Taim efter 2 veckors koppelpromenader och Onsior. Jag kunde inte längre se nån hälta, men så har han ju fått smärtstillande, så kanske inte är så konstigt. Idag träffade vi specialist Alice. Hon kände igenom hela Taim för att vara säker på att han inte markerade någon annanstans, och väl vid höger framtass var det tydligt, det var där det gjorde ont. I rörelse syntes inget för blotta ögat, dock kunde vet se en markering i slow motion efter att ha filmat Taimstern i trav. Hon kände noga igenom tassen, men kunde inte känna att ligamenten skulle vara problemet, istället sitter problemet i leden. Mest i den innersta tån, men även lite i övriga tår avtagande i smärta utåt. Troligen har Taim fått en ganska rejäl smäll över tassen vilket gett inflammation i leden. Inte heller detta är en rolig dom att få, det blir ganska mycket tumhållning framöver. Behandlingen blev kortison-spruta i leden i den ondaste tån, fortsatt koppelpromenader i 2 veckor och sedan öka på belastningen så att Taim om 4-6 veckor är igång för fullt igen. Har leden svarat på behandlingen ska detta inte vara något problem. Har den inte svarat och Taim får ont igen så får vi ta det därifrån. Han kunde bli sämre idag efter behandlingen, men nu på kvällspromenaden tyckte jag inte att jag såg nån hälta. Det blir spännande att se hur han ser ut imorgon.

Finaste Taim, detta måste bli bra, vi ska ju uppleva så många fler äventyr tillsammans, du och jag! ❤

Lukas 3 månader

Bebisen blir mindre och mindre bara en bebis, mer och mer en liten individ. Det allra bästa med bebisar är att de växer och utvecklas och ganska fort, tycker jag. Jag längtar efter att Lukas ska kunna sitta själv eller åtminstone börja greppa och utforska saker. Visst det är mysigt med riktigt liten bebis, men som sagt, det är tur att det går relativt fort framåt.

Lukas sover hela nätter, han vaknar 2-3 gånger för att amma. Han har börjat bajsa lite färre gånger per dag, vilket ju är trevligt. Jag har även börjat hitta ett mönster i dagsvilan, med 3-4 längre sömnperioder under en dag. Vi tränar på magläge, som syns på bilden, han kan lyfta huvudet, men orkar än så länge inte så många sekunder. Kasper älskar sin lillebror och klappar och pussar gärna på honom. Lukas har även börjat skratta, framför allt när Markus busar med honom, oftast blir han jätteglad när han ser pappa. Mys!