2 grader och snöblandat regn!

Och där kom hösten/vintern med besked! Idag regnar det snöblandat regn här och är ungefär 2 grader varmt. Lite kontrast och ovant mot hösten tidigare, det var ju inte länge sen jag gick promenader i t-shirt. Vi har varit ute en sväng med hundarna, men det var verkligen vare sig mitt, Kaspers eller staffarnas typ av väder. Taim hade nog gärna varit ute lite till, men han får helt enkelt nöja sig. Markus jobbar med grunden för utbygget som ska bli badrum och hall i det hus där hans föräldrar ska bo medan vi renoverar stora huset, padda är hyrd i helgen så då är det ju bara att jobba på. Under tiden myser jag och Kasper inne, vi har bakat sockerfria muffins och lyssnar på Adele.

Vi fick faktiskt ordning på vattnet med, så nu fungerar det. Antagligen var det inte slut på vatten (även om det är lite lite vatten  brunnen), istället var det nog bottenventilen som krånglade. När såna saker krånglar är jag så glad över att Markus jobbade hos sin farbror rörmokaren ett tag efter lumpen tror jag det var, han kan liksom fundera ut lösningen på problemet. Väldigt skönt! Nu slösar vi inte på vatten och vi får hålla lite koll på att det fungerar, men vi kan åtminstone köra tvätt- och diskmaskinen och duscha lite snabbt.

Och när det höststormar ute passar det ju bra att kolla på semesterbilder och drömma sig tillbaka till ett sommarvackert Österrike.

Parning genomförd

För att inte klumpa ihop en stor händelse med en annan får Taim ett eget inlägg. För idag har vi fått hem honom igen, go och glad, men väldigt trött vilket är förståeligt efter att ha varit borta på egen tass i två dygn. Två parningar hade de lyckats få till, en i måndags kväll och en idag på förmiddagen. Nu håller vi alla tummar för att Fia blivit dräktig! Om någon är intresserad av en valp är det Ragnhild på kennel Vallmyra man kontaktar! 

Kasper 8 månader

Kasper har firat sin 8 månaders dag med ett besök på bvc för vägning och mätning och ett litet utvecklingstest. Han väger 8,5 kg och är 70 cm lång. Testen bestod av att se om han skelade (det gör han inte) om han greppade en pinne med båda händerna (det gör han) och om han vred huvudet åt först ena sen andra hållet efter ljud (även det gjorde han). Han visade även högt och tydligt på sina röstresurser efter undersökningen och log glatt åt bvc-tanten. 

Andra stora händelser idag är att vår brunn har sinat vilket ju bjuder på lite extra krångel i vardagen. Förhoppningsvis regnar det massor snart, annars blir det ju roligt att se hur vi klarar vintern… 

Husplaner

Vi bor ju, som ni som har varit och hälsat på oss vet och en del andra kanske sett på bilder, i ett litet hus. Urmysigt och det fungerar i dagsläget bra, nu när Kasper fortfarande är liten. Dock är ju inte planen att vi ska bo här för all framtid, tanken är att vi ska byta hus med Markus föräldrar och alltså flytta in i själva mangårdsbyggnaden på gården. Nu under hösten har planerna mer och mer börjat utvecklas och första steget togs när Markus pappa började renovera det hus som de kommer bo i under tiden vi renoverar stora huset. För att det ska bli något så när praktiskt måste vi nämligen bo kvar i vårt hus, stora huset måste vara tomt och ja, då måste ju Markus föräldrar ha någonstans att ta vägen.

Huset är ett fint gammalt hus från sent 1800-tal, men tyvärr i ett mycket eftersatt skick. Vi kommer alltså bli tvungna att riva ut i princip allt för att kunna få den standard vi vill ha. Det behövs ny uppvärmning (idag är det bara vedspis i köket och el-element som står för värmen), nya fönster, andra våning är idag inte isolerad mer än ett litet rum och hela huset i övrigt behöver en total make-over. Vi har gått över tanken på att riva och bygga nytt, men det känns samtidigt så fruktansvärt tråkigt med ett så gammalt hus. Även om vi gör om hela huset så är ju stommen den samma, det är samma hus, fast renoverat, och det känns mycket roligare. För att få lite inspiration och tankar om vad man kan göra med ett gammalt hus följer jag lite instagram-konton med renoveringsprojekt och jag och Markus funderar ofta tillsammans kring hur vi skulle vilja ha det. Nu under vintern är planen att vi ska röja ur huset så gott går, ta ner den enorma häcken som går utmed hela framsidan och fälla lite stora träd, för att det ska bli enklare att komma åt huset när renoveringen kommer igång. Till våren kommer vi sedan förhoppningsvis komma igång med själva renoveringen; allt ska ut, det ska grävas för två utbyggnader (en på vardera kortsida) och det ska byggas! Det kommer bli massor med jobb och det kommer ta tid, men det ska bli så roligt att äntligen få påbörja något som vi faktiskt har drömt om ganska länge. Så här ser huset ut, i vinterskrud 2015/2016.

Heldag och genrep inför helgens agility

Igår åkte vi hemifrån vid halv elva, jag, Kasper och hundarna, och var hemma igen kl 21. En heldag, verkligen! Vi började med att åka till axamo motionsområde utanför Jönköping för att promenera. Det är ju första veckan på älgjakten och jag undviker att promenera här hemma i skogen då. Det är folk överallt och att gå med kopplade hundar i vår skog det orkar jag inte med. Därför har vi gått kopplade promenader på andra platser både mån och tisdag. Igår gick vi ungefär 7 km totalt i väldigt trevliga spår genom tallskogen. Kan jag absolut rekommendera om man vill stanna till och promenera, ligger perfekt precis bredvid rv 40. Kasper åkte i selen på min rygg och var nöjd och belåten. Nu efter lite träning har jag även fått in snitsen på att få upp honom på ryggen, och ner därifrån oxå. Det värsta är om man glömmer något eller han tappat mössan eller nåt sånt. Meck. Taim var för övrigt lös, eftersom han inte lärt sig gå i koppel. Trots det fick jag kommentaren ”vilken pli di har på dom!” när vi passerade ett äldre par. Vid möte kallar jag så klart in hamstern och så får han gå vid sidan tills vi passerat, vid hundmöten åker kopplet på. För övrigt var alla väldigt ordentliga med sina hundar vid axamo, vi såg flera stycken som hade hundarna i långlina! Skönt tycker jag som absolut inte gillar när andra tränar sina hundar på mina utan säkerhetslina. 

Efter promenaden åkte vi vidare till Cissi då är vi träffade Daniel och hängde med honom, Cissi och Elin på eftermiddagen. Trevligt med lite kravlöst syskon-umgänge. 

Och efter det packade vi åter in oss i bilen och for vidare till kinnared och träningshallen för att vara med på agility träningen. Taim och Faile fick träna inför helgen när vi tävlar officiellt på lördagen och kör DM på söndag. Faile har ju en titel att försöka försvara! Båda hundarna gick fint, Taim rev en gång, Faile ingen, kontaktfälten satt helt ok och båda två kändes fina och följsamma. Jag ser faktiskt fram emot att tävla, det ska bli riktigt roligt! 

Och växer gör han med!

Han inte bara äter mat som en häst, han växer därefter oxå! Jag har redan gjort en storleksrensning i Kaspers klädlåda och nu börjar det bli dags för en till. 62 är numera urvuxet (eller sitter iaf som tighta korvskinn…) Och det är 68 som gäller, eller 74 även om de fortfarande är lite rymliga. Nu är jag verkligen där att vi knappt hinner med att använda kläderna innan de är för små. 

Vi ska till bvc för mätning och vägning om två veckor ungefär, men följer han sin kurva borde han hamna på knappt 70 cm och knappt 9 kg (8 månader). 

Vi hade ett litet bakslag, eller lite extra krångel kanske man kan säga, med pottningen i samband med matintrot. Kaspers mage bytte helt mönster och han bajsade lite när som och utan rutiner alls, kändes det som. Men nu har vi haft ett par dagar utan bajsblöjor där allt istället hamnat på pottan, och magen verkar ha stabiliserat sig lite. Vi jobbar vidare och hoppas att detta håller i sig. Dessutom är det mycket enklare nu eftersom Kasper kan sitta lite själv på pottan. Vi är självklart precis bredvid och stöttar, men han sitter relativt stabilt och kan hålla i en bok under tiden. 

Just ja, han har även nåt en milstolpe och fått sina första tänder! Två små gaddar i underkäken. Än så länge bits han inte när vi ammar, vi får väl se om det blir en sån period när tänder i ovankäken tittar fram. 

Lite nytändning på agility

Vi har lyckats vara med på prova-på-öppen-träning två gånger i klubbens inomhushall (ja lite overkill med tanke på det fina vädret…) Och det är nog verkligen en del av precis vad jag behöver. Första gången hade jag bara med Taim, andra gången både Taim och Faile. Kasper var hemma med Markus. 

Båda hundarna älskade hallen och underlaget, Faile skällde sig igenom hela sin första träningsbana… Jag tycker att de har bra grepp och vågar satsa hundra, inga problem med att de halkar i upphopp eller liknade. 

Jag är egentligen inget fan av såna där öppna träningar, det brukar bli lite halvdant tränat tycket jag, men det funkade riktigt bra. Vi var lagom många så alla hann träna och jag kände mig i varje fall inte stressad utan hann med att köra det jag ville. Första gången körde vi en klurig hopp-kombination, andra gången bygge vi upp en agility klass. Som Faile gjorde kontaktfälten såg det ut som att jag överdriver om jag säger att vi har problem med dom på tävling. På hela träningen rev hon ett hinder, trots att hon var helt överladdad… Roligt att hon vet när det är träning och när det är tävling. Taim gör inte lika stor skillnad, om ens någon skillnad alls. Möjligtvis att han blir lite mer tveksam på tävling, men det är det lilla i så fall. 

Som en ytterligare boost till mig själv har jag enbeställt mig  egen 5-meters tunnel. Jag har en bana i övrigt men har alltid saknat en tunnel, men nu är den snart på gång! Hoppas bara att hösten fortsätter som den börjat så att jag får möjlighet att träna nu under oktober-november iallafall. 

Oj vad han äter!

När vi började ge Kasper mat enligt BLW hade jag tankar om att det skulle ta tid innan han började äta lite mer och att vi skulle amma länge än. Kasper har nu erbjudits mat i lite drygt en månad, inte riktigt varje måltid eftersom han ibland har sovit eller liknande, men så gott som. Vi började med greppvänliga stavar, ganska stora bitar som han lätt skulle kunna plocka upp och typ suga lite på. Det gick inte alls att göra så eftersom Kasper snabbt stoppade in allt i munnen, hela biten. Fick han då en stor stav av mjuk morot eller leverpastej blev det så klart alldeles för mycket mat i munnen, vilket ofta gjorde att han blev ledsen och bara satt och flyttade maten runt i munnen. Så vi bytte taktik, mindre bitar som var svårare att plocka upp, men blev en lagom munsbit i munnen på bebisen. Dessutom kan han inte få massor med mat framför sig får då trycker han inte allt, och då blir det ju också för mycket mat i munnen. Han lärde sig fort en fingerfärdig teknik där han kunde få in den mindre biten i munnen och helt plötsligt gick det mycket bättre att äta. Sen har vi hållit på så. Kasper har ätit allt möjligt, fisk, kött, rotfrukter, bröd, pasta, gröt, yoghurt, ja, i princip allt som vi äter fast utan extra salt och utan socker. Och jag och Markus har ätit mat ihop med en nöjd bebis sittande i sin stol och pillande med sin egen mat. Outstanding. Att man väljer att mata sin bebis är för mig väldigt svårt att förstå, detta är så mycket mer spännande för bebisen och så mycket enklare för oss.

 

Kasper har ”satt i halsen” två gånger, det vill säga, fått något i halsen som han klökts upp igen ihop med ett lite läskigt läte. Men nu, som sagt efter en dryg månad, har han riktigt bra koll, det som fortfarande kan hända är att han får in för mycket mat i munnen, och eftersom han har lite svårt för att spotta ut mat (han har börjat lära sig, men det ligger inte naturligt för honom) så blir det en ganska långdragen process att få ner maten i magen.

De senaste dagarna har han verkligen ätit mycket, han äter ofta en halv portion havregrynsgröt (vanlig gröt, jag gör 1,5 portion gröt när jag ska äta på morgonen), med paltbröd, katrinplommon, aprikoser, banan eller rivet äpple i. Till lunch äter han det jag äter, igår åt han skinkpaj med creme fraiche och till kvällsmat samma som vi igen då, igår åt vi lax med pasta. Mellan måltiderna får han mellanmål, antingen frukt som han älskar (plommon, banan, rivet eller stekt äpple) eller leverpastej, grötpinnar (jag måste göra en ny sats). Detta att han äter så mycket av det han erbjuds gör så klart också att han ammar mindre än tidigare. Han ammar så klart med jämna mellanrum under hela dagen, men det är verkligen skillnad. 

Perrin pensionär och Kasper 7 månader.

För två dagar sedan fyllde Kasper 7 månader. Roligt att han blir större, mindre roligt att tiden för min kvarvarande föräldraledighet blir kortare och kortare… Kasper sitter nu, inte hundra stabilt men så pass att det går att sätta ner honom och gå ifrån en liten bit. En milstolpe som känns väldigt skönt att ha nått, många saker blir mycket enklare nu. Kasper är faktiskt ofta nöjd en bra stund om man sätter honom och ger honom något att pyssla med, då sitter han där och grejar och jobbar för sig själv. 

Medan det känns roligt att Kasper växer känns det ledsamt att Perrin i samma tempo blir äldre. Han är nog faktiskt pensionär på heltid nu och även om han är nöjd med det känns det sorgligt att aldrig mer kunna köra agility med min svarta prins. Jag visste det nog redan i somras när vi körde en klass på tävlingen i Rångedala, vårt sista lopp tillsammans. Perrin fick träna en kort kombination för två veckor sedan, efter det vart han rejält halt och har ätit en kur rimadyl för att få ordning på benet igen. Det är hans ligament som spökar, det är jag ganska säker på även utan veterinär. Nu har jag trappat ner rimadylen och håller tummarna för att hältan håller sig borta.  Han var ju med och vandrade i somras utan några hältor eller problem med att orka, så jag hoppas verkligen att han ska hålla för ett aktivt pensionärsliv en god tid framöver. 

Hösten är här!

Och det är kortare tid kvar av min föräldraledighet än vad redan har varit ledig. Så himla märkligt, vart tog tiden vägen? Men jag har njutit av sommaren, nu ska vi njuta av en härlig höst och att ha tid att kunna ta tillvara på dagsljus och den sol som erbjuds. Och att vara ledig och kunna se fram emot julen i lugn och ro, istället för att hetsa med att hinna med allt som ska göras fram tills dess. Men var sak har sin tid, njut av nuet!

Kasper har växt och utvecklats med en rasande fart. Efter 6-månaders passeringen hände verkligen hur mycket som helst! Han kan sitta korta stunder utan stöd, han rullar utan problem både från mage till rygg och tvärtom, han älskar att stå om än korta stunder än så länge. Lekar är roligare än tidigare, och han skrattar massor när vi busar med honom. Men det största är så klart maten! Kasper fick börja äta ganska precis på sin 6-månaders dag eftersom vi introducerar mat enligt blw (vilket är en metod för matintroduktion, inte en diet som vår bvc-sköterska trodde när vi pratade om det…). Och nu efter två-tre veckor med mat är det verkligen roligt! I början var det lite nytt, ovant och läskigt, men nu har Kasper börjat få grepp om hur han ska hantera maten i munnen så nu känns det bättre. Han äter det vi äter, så gott som, vissa saker modifierar vi lite och vissa saker får han inte ännu eftersom vi inte vill utmana ödet med risken att sätta i halsen. Men han äter själv med händerna alternativt får laddade skedar (skedar som vi ”laddat” med det som äts, som han får i handen och sedan får hantera hur han vill). Till en början hamnade en hel del mat på golvet till hundarnas stora glädje, men redan nu kan det gå en hel måltid utan något spill, våran unge älskar helt enkelt mat. Till frukost äter han i princip en halv portion havregrynsgröt, igår kväll åt han en ganska rejäl bit fläskpannkaka och häromdan åt han torsk med pasta. Utöver detta ammar han så klart, det är fortfarande huvudfödan, men i hans tempo finns nog risken(/chansen?) att han väljer bort amningen självmant iaf dagtid längre fram, till förmån för mat. Och på natten ammar han i regel bara 1-2 gånger redan nu, vi får väl se vad som händer med det när han börjar äta ännu mer.

Hundarna njuter av livets lata dagar. Helt ärligt är det så för att jag har i princip ingen lust att träna. Jag ska vara med och träna lite i vår nya fina inomhushall i höst har jag tänkt, då helst utan bebis och med bara en hund, för att se om träningssuget kommer tillbaka, men just nu är det obefintligt. Vi promenerar dagligen längre turer i skogen där jyckarna springer fritt och lever sånt hundliv, och de har frigång på tomten hela dagarna i övrigt, men bortsett från det är det bara lite vallning vi gör. För husbehov. Jag har mest dåligt samvete för att mina agilityhinder står och är oanvända, för hundarnas skull är jag säker på att de är nöjda med den aktivering som erbjuds, även om Taim absolut inte tackar nej till mer. Perrin är pensionär och nöjd med det och Faile har aldrig haft ett stort träningsbehov, hon blir bara lite mindre störig om hon får träna, men detsamma går att uppnå med promenader.