2021

Året när jag inte skrev ett enda blogginlägg, vad hände där..?

Kort och gott tycker jag att vi har haft ett bra år, även om vi i perioder haft mycket att göra och fokuserat på att få det gjort. Vi är friska, både människor och djur, vi jobbar på med våran gård och att utveckla vårt familjeföretag och liv. Markus jobbar heltid hemma, vilket har gjort balansen mellan arbete och fritid mycket enklare, nu harva möjlighet att vara ”lediga” efter arbetsdagens slut. Ibland i alla fall. Lediga är såklart en definitionsfråga, för oss är lediga att vara aktiva på något annat sätt, vi sitter sällan i varsin stol och bara softar.

Vi har avverkat gammal skog för att kunna återskapa lite gamla betesmarker, bl.a.
Tre av årets tjurkalvar som såldes till liv under hösten.

Jag har kunnat träna och komma vidare i vallningen, Taim har blivit pappa till sin andra kull valpar (förhoppningsvis blir det en till i början på 2022), Aemon har gjort en fin egenskapsbeskrivning. Jag har kämpat en del med min och Aemons relation, vi har haft en lite trög start pga att Aemon varit väldigt seg i mognad och tändning och dessutom utvecklat en del beteenden i vardagen som jag inte riktigt uppskattar. Men vi jobbar på det, tändningen och fokuset blir bättre och vardagen reder vi ut, oftast med att Aemon går i koppel. Han är en fantastiskt gullig hund, och jag vill verkligen ha en fin relation till honom.

Aemon och syrran Ammie på kennelträff
Aemon har äntligen lärt sig fösa och gå rakt mot djuren.
Taim är världens bästa, fast kanske lite väl duktig på egen tass ibland.

Jag har trivts på jobbet men ändå valt att ta ett steg i sidled till en ny grupp och nya uppdrag. Kvar på samma arbetsplats, men istället för att jobba med jordbrukarstöd som jag gjort dom senaste 7 åren jobbar jag nu med djurskydd. Läskigt men otroligt roligt och inspirerande!

Vi hade en härlig semester i Österrike, och en kall skidsemester i Sälen i början på året. Pandemin har såklart märkts även hos oss, men Markus jobbar alltid själv hemma på gården, och jag kan jobba 100% digitalt hemifrån, vilket har fungerat bra.

Maria Alm 2021

På ett rent personligt plan har jag börjat hemmaträna, dels jogga när jag är ute med hundarna men även köra hemma-träningspass, först korta pass varje dag men nu lite längre pass 3-4 gånger i veckan. Det har gjort att jag numera nästan aldrig har huvudvärk längre, vilket jag tidigare hade någon till ett par gånger varje vecka. Jag är såklart även starkare och piggare, och har dessutom gått ner 4 kg. Ett sätt att träna som verkligen funkar för mig och min vardag. Odlandet har jag oxå fortsatt med, jag har lärt mig mycket och ser fram emot att lära mig ännu mer 2022!

Djurbeståndet har utökats lite under året, dels med Frost och Snö, våra två kaniner. De bodde ute hela sommaren fram tills hösten blev för kall, då fick dom flytta in i en box i stallet. Supergulliga bekantskapelser! Jag köpte mina första egna höns och en tupp när vi tog över skötseln av gårdens höns. Dom fick då flytta in i ett nygjort hönsutrymme i gamla ladugården, ihop med de 11 bruna lohman som är kvar sedan innan. Planen är att avliva ett antal gamla höns och kanske kläcka fram några kycklingar under 2022. Vi har även skaffat katt, en liten Puma, båda barnens älsklingsdjur och en riktig musjägare!

Vila mjukt finaste Faile!

Idag valde vi att låta Faile få somna in. Hon har haft problem med artros i en tass och även med rygg/bakben ett tag. Med kylan blir det värre, och jag lovade Faile redan i våras att hon skulle slippa ännu en vinter. Det var ett tugnt beslut och hon fattas mig, men nu slipper hon ha ont och hon får busa och brottas med Perrin igen, som de alltid gjorde när de var yngre och pigga båda två. Vi har myst och klappat och gosat med Faile hela veckan och hon har fått extra god mat och godis. Idag somnade hon med oss runt sig och jag är säker på att hon kände hur mycket vi älskar henne. Livet utan Faile kommer vara tyst och stillsamt, och att inte ha en staff i familjen känns märkligt. Båda kelpiena kunde leka med Faile, men aldrig med varandra, hur ska det gå nu… Tack för all glädje och alla upplevelser, fajjsan! Nu är kroppen utan smärta och du kan simma och springa hur mycket du vill.

Faile igår 11,5 år gammal.
Som valp på agilitytävling.
Världens snällaste med barnen. ”Faile är min bästa hund” brukar Kasper säga, eftersom hon gärna ”tränade” med honom.

Faile vinner västras DM i agility 2015

Faile i mitten tillsammans med mamma Moha och Perrin.

Aemon har träffat får!

Aemon är typ 6 månader, och igår var det dags för får-besök! Första gången, nästan, vi fuskade och spanade på för en snabb gång redan i torsdags, men nu var det mer på riktigt i en lagom stor fålla.

Aemon var inte tänd, av förklarliga skäl, men vallar mycket och stilfullt på Taim (…). Spännande att se om han kunde koppla det till fåren! Och det gjorde han. De var inte riktigt lika häftiga som Taim, men de kan nog allt bli. Han vill hemskt gärna upp på huvudena på fåren och stoppa dom, och hamnade han för nära gick han över i bus, men mycket var bra för att vara första gången!

Aemon träffar får!

För egen del känns det att det var 7 år sedan jag gjorde detta sist, hur i hela friden gör man? Men Aemons uppfödare var med och hade tips och idéer och det gick ändå hyffsat. Jag måste skärpa mig med när jag berömmer, jag vill ju berömma bra beteenden, inte när han behöver stärkas för att han börjar bli trött… sedan är ju vallning färskvara, det gäller att hålla uppe träningen för att jag ska känna att jag vet vad jag gör.

Vi avslutade med att träna våra äldre hundar en stund på Klämmestorp stora fält. Det var Taim och två tikar ur Nonerides k-kull. Kul att se! Taims ”kan själv” och att hämta fåren till mig i precis alla lägen har inte minskat med vintervila, om man säger så. Så vi tränade på att lyssna på vad jag säger, och att inte komma med fåren. Det tycker han är jobbigt, han vill balansera och vara sådär häftig, att putta runt fåren i en fyrkant, det kan jag göra själv… Men otroligt nyttig träning! Och han är allt bra fin rödräven! Märks att han blivit äldre, han springer inte som en skållad råtta längre, utan håller ett mer lagom tempo. Men ligga för nära fåren och vara lite olydig kan man vara även i ett lugnt tempo.

Aemon igen.

Vår

Wow vad länge sen det var jag skrev nåt här! Livet har tuffat på med heltidsjobb, barn, djur och så vidare. Livet. Just nu upptas mycket av min arbetstid av covid-19, så mycket att jag kommer upp ur min bubbla ibland och inser att vi än så länge inte har så mycket virus här. Men vi följer folkhälsomyndighetens råd, både privat och på jobbet, vilket innebär att vi just nu är hemma väldigt mycket allihop. Jag trivs med att sitta hemma emellanåt, men jag trivs oxå väldigt bra med variation, så jag får nog ta och åka in till ett kontor snart…

Hemma-kontoret.

Aemon har precis passerat 6 mån och får väl anses vara en unghund kanske. Han är go och glad och en naturlig del i flocken. Just nu jobbar vi med att valla Taim lite mindre, och att återgå till att vara rumsren på natten, i övrigt funkar allt förträffligt. På annandag påsk ska vi på kennelträff och träffa får! Hoppas verkligen inte Corona sätter stopp för det, jag längtar massor!

Odlandet är i uppstarten, massor av plantor väntar på värme och bort med frost, sen ska de ut i mina nya fina bäddar. I växthuset står vintersådder, i en bädd har jag satt vitlök, i två bäddar har jag sått morötter och palsternacka, bondbönor och spenat. Och häromdan beställde jag hem sättpotatis, gul och röd lök och sparris! Längtar så efter att kunna hämta grönt i landen!

Födelsedag och sorg

Idag fyller Lukas 1 år! Hurra för vår lilla bebis, som ju inte verkar vara fullt så mycket bebis längre. Han har inte knäckt gå-nöten helt ännu, men han tränar och tränar och går längre sträckor varje dag. Snart så! Men det går ju fortast att krypa så det gör han såklart mest, på sitt eget lilla vis halvt på rumpan med ena benet och ena handen i marken. Han älskar att leka tittut och ”pratar” och skrattar mycket.

Lukas födelsedag hamnade mitt i sorgsna dagar då Markus pappa plötsligt dog i tisdags kväll i en hjärtattack. Han hittades i bilen hemma på gården, men var död redan då. Helt oväntat och väldigt sorgligt så klart. Idag har vi varit ett par timmar på begravningsbyrå och planerat begravning och allt annat. Det är svårt att ta in döden, tycker jag. Svårt att begripa att någon som vi sett i princip varje dag inte kommer köra förbi i sin bil fler gånger. Inte kommer lufsa runt och fixa med diverse saker. Inte kommer plocka fler kantareller som han plockade kasse-vis av varje höst. Ingenting mer nånsin. Kasper saknar sin farfar, som brukade kalla honom för Emil och skoja och busa med honom. Det är svårt med döden.

Ny odlingssäsong!

Jag är så taggad inför min andra odlingssäsong, ska bli såå roligt att börja gräva, plantera ut och så i vår! Men innan dess ska jag få fram plantor inomhus, och därför har jag köpt en växtbelysning aka ett lysrör i LED. Det sitter i fönstret i tvättstugan där jag hade mina sådder förra året oxå. Skillnaden i år är att vi har kopplat in vatten i tvättstugan och fått in bänkar, dvs betydligt bättre förutsättningar!

Nåt som såklart är lite sämre i år är tiden. Det beror ju på hur man ser det, förra året hade jag en liten bebis som begränsade den faktiska tiden jag kunde lägga, i år hoppas jag att båda grabbarna kan greja runt ute medan jag odlar. Men jag har ju ett jobb istället, som tar upp (för mycket) tid. Jag är inte en morgonmänniska, så att gå upp kl 5 för att vara ute i trädgården kommer nog tyvärr inte vara ett alternativ. Det får bli kvällar, viktigt alltså att Kasper och Lukas kan vara med. Förra året kunde Kasper vara med och gräva och fixa mycket, jag hoppas att det kommer gå ok med båda två i år. Vissa kvällar kommer säkert Markus köra traktor och då kan ju ett barn åka med honom. Det kommer bli bra!

Första dagen avklarad!

Märkligt att pussa killarna Hej då i morse och bara lämna dom, och väldigt kul att komma hem till Lukas som satt på köksgolvet och skrattade och Kasper som hjälpte pappa med kvällsmaten. Det har så klart gått utmärkt och de har haft en härlig aktiv dag!

Jobbandet gick bra, dagen sprang förbi, känns oftast som jag aldrig hinner börja jobba innan det är dags för fika lunch etc, men jag hinner ändå med mycket. Idag blev det mycket avstämning och komma ikapp och försöka se hur dagarna som kommer ser ut. Mitt jobb, precis som många andras i dag, består av väldigt mycket möten. Det får inte bli för mycket för då hinner jag ju inte jobba mellan mötena, men annars trivs jag med möten. Våra är oftast givande och driver arbetet framåt, vilket såklart är meningen. Jag tycker om att ha (lagom) mycket att göra, heller mer än mindre.

Jobb imorgon!

Imorgon börjar jag jobba efter 1 års föräldraledigt. Känns både bra och dåligt; bra eftersom Markus kommer vara hemma med grabbarna hela våren och eftersom jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Dåligt eftersom jag älskar att vara hemma och gärna skulle fortsätta vara hemma lite till. Men det ska bli kul att komma tillbaka och ge sig tillbaka in i det roliga och utmanande som är mitt jobb och träffa alla härliga kollegor och medarbetare igen! Jag börjar med att jobba heltid, beroende på en massa saker får vi se om vi behöver ändra den planen senare i vår.

Kasper ser fram emot att vara hemma med pappa, även om han såklart säger att han kommer sakna mig så tror jag att de kommer ha det toppen. Jag tror att det kommer funka fint även för Lukas. De dagar Markus varit ensam med honom har gått bra iaf. Lukas ammar fortfarande litegrann, men ffa på kvällar och det hoppas jag att vi ska fortsätta med ett bra tag till.

Kloklippning

Hur lär jag valpen? Jag vill klippa klorna utan en konflikt! Hur gör Du?!

Usch jag hatar kloklippning. Jag och Faile för en konstant fight över detta, varje gång klorna ska klippas. Och jag tror hon är ett lost case, tyvärr. Så här vid 11 års ålder.

Taim har däremot alltid gått hyggligt, men efter hans tåskada i våras vill han egentligen inte alls. Han är en söt hund så han gör det, men jag skulle vilja kunna genomföra det utan tvång på det viset. Taim ligger på rygg när jag klipper klorna i dag.

Idag beväpnade jag mig med Taims kvällsmat och en klicker och försökte shejpa honom till att sitta nära nära mig och låta mig stryka över hans ben. Det gick ett par gånger men han far fort iväg. I grunden har vi dels att han är obekväm med att jag plockar så med benen/tassarna, men allra djupast ligger Taims behov av personal space- jag hamnar alldeles för nära för att han ska vara bekväm. På sina egna villkor kommer han gärna nära och myser, men i övrigt kan det vara med närhet.

Jag tänkte att jag ska jobba med Taims kloklippning samtidigt som med Aemons för att boosta mitt eget självförtroende vad gäller kloklippning. Just nu vet jag att jag är usel och att det aldrig kommer gå, jag måste ju vända på det.

Men hur gör jag med valpen? När klipper ni valparnas klor utan att få en konflikt med dom? Klorna måste ju klippas… hjälp!

6,2 kg valpis

De senaste två dagarna har vi åkt en del bil och därför oxå fått anledning och möjlighet att ta korta promenader i koppel på nya platser. Parkeringsplats vid Ica maxi, vid kyrka, djursjukhuset bl.a. Aemon är superduktig och kollar läget men mest bara går. Han tycker att alla människor är hans bästa vänner och hundar är lite läskiga när han är i koppel, men det känns ju rimligt med tanke på hans ålder…

På djursjukhuset passade vi på att gå in och sätta oss i väntrummet och käka godis en stund. En annan hund fanns där och den kunde han släppa och erbjöd lite backanden på golvet. Han kunde även gå upp på och sätta sig på vågen som stod precis framför den andra hunden. 6,2 kg stannade den på idag.

Bilåkning och koppelpromenader går bra. Han sover bra i bilen och vill inte jättegärna hoppa ur den.

För övrigt är det ju bara två veckor kvar till jul, vilket oxå innebär att det verkligen är slutspurt på min föräldraledighet. Och det känns bra! Det ska bli roligt att komma tillbaks till kontoret, och det känns bra att Markus tar möjligheten att vara hemma med grabbarna! Chansen kommer ju liksom aldrig tillbaka. De kommer ha det toppen hemma, vilket så klart gör det enklare för mig att börja jobba igen.