Räddare i nöden!

I förrgår kväll lyckades vi glömma att stänga en grind i lösdriften, pga miss i kommunikationen. Ett par timmar efter att vi gjort ladugården, strax innan kl 20 på kvällen, hörde jag ett läte utifrån och såg sedan två stora svarta skuggor passera utanför fönstret från lösdriften. Tog väl ungefär 2 s innan jag insåg att det var kor. Kor på helt fel ställe, alltså. Även våra kor som har tillgång till rasthage och aldrig har varit uppbundna eller instängda inomhus blir väldigt livliga när de kommer ut i frihet, vilket de var i mörkret… Markus var iväg på ett ärende, men som tur på väg hem, så jag kastade i bebisen i selen och på med kläder över mig och honom och försökte förklara för Kasper vad vi skulle göra och att han kunde titta vidare på teven. Ut och stängde till grinden för att skademinimera. Som tur var hade inga kalvar gått ut, det var bara nyfikna kossor på språng. Ännu mer hjälp i oredan är det att vi har staket typ överallt, så det är bara via grusvägen som de kunde ta sig iväg och ut i skogen. Och nästa tur – vallhunden! Taim har lågsäsong på vallning nu, men fick hjälpa till, trots yra kor och mörker. Utan honom hade det tagit mycket längre tid att få in rymlingarna. Ett gäng kor tog en runda till vårt gamla hus, rundade dammen där och kom sedan tillbaka. Då hade Markus spärrat av en väg i korsningen med sin bil, jag vaktade en väg och Taim den andra medan Markus föste på korna in i rasthagen. Resten av korna höll till utanför lösdriften, de fick Taim valla in, och han var så duktig! Några av korna hade inte alls tänkt gå in än, men med stadig tass talade Taim om att jo du ska visst in där, och till slut var alla inne igen. Han jobbade snyggt och bestämt och ger varken upp eller tvekar när korna ifrågasätter hans beslutsamhet.

Allt gick iaf bra, korna var nog inte ute många minuter, men en hinner få ganska hög puls ändå. Det är svårt för de att ta sig ut i skogen, men att leta efter 20 dikor i skogen känns ju väldigt olustigt…

Väl inne i huset möttes jag av Kasper som höll på att ta på sig stövlar och mössa för att komma ut och hjälpa till. Han var inte ledsen som tur var, men tyckte såklart att det var lite konstigt att bli lämnad ensam inne i mörkret. Plutten.

Summan av kvällsäventyret – dubbelkolla alla grindar och vilken tur att vi har Taim!

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s